To spread love like violence.
Jag har trollat, sytt och målat. Haft konstiga drömmar om obekväma brödsmulor i sängen (?) och lyssnat speciellt mycket på Angels & Airwaves, Lady Gaga och Veronica Maggio enligt last.fm.
Jag ska vara barnvakt i morgon OCH det bästa...åka longboard! Ska ringa han Matte så den blir ihopsatt rätt vilket är ganska trevligt ju. Eller ganska, snarare mycket. Sen så får jag åka runt ut i stockholmskvällen.
Min arm ser helt fuckad ut.
Nu är jag så himla trött. Jättejättetrött, vilket inte alls är eller känns så bubbly. Inte ens lite sparkly. Nope.
Jag har också skaffat nya glasögon (två till och med!) och jag _ska_ använda dem. Jag ska. Om John Lennon kan, så kan jag. För han tyckte inte heller om att ha sina glasögon och vips så blev det liksom hans grej helt plötsligt.
Just nu sjunger Tom Delonge orden "Everything, everything is magic".
Det är vackert det.
Om jag bara säger fuck it till det där andra så är det sant också. Everything is magic.
Men shit vad jag svamlar, nu ska jag sova.
Förhoppningsvis så drömmer jag om något roligare än ovälkomna brödsmulor i sängen.
x
Finns det dansgolv och indiemusik för känslor också?
Jag tänkte på att dom då kunde stanna där. För alla vet väl att det är underbart att fucka ur till bra musik, och alla vet hur _deprimerande_ det är att sluta. Eller så är det bara jag som är sån.
Jag gillade min lördag. Min sega, sega lördag som oväntat kastade in mig på Mango Bar sen när det blev mörkt ute.
Ändå visste jag att jag skulle hamna där.
Jag gillar AIDS, Mich och att Robin verkar vara en trevlig prick. Jag gillade Säkert!-tjejen som jag pratade med på toan, hon hade en snygg mössa och soft stil. Jag gillar han som såg lite ut som Chris Colfer, för honom älskar jag.
hjärta.
Vart du än ville gå, så följde jag med dig.
FML-mode nu, MEN(!)...
ska träffa den där Matte i veckan om jag inte blir helt frälst imorgon (idag).
Vilket jag förmodligen blir, men jag måste fundera kanske två dagar till ändå.
TIHIHIHIIII!!!! #småsakersomgörensågladihjärtat
I follow you, deep sea baby.
Skitmorgon, men...resten av dagen! Kärlek på den.
Det är bara ett problem och jag gillar det inte alls. Människan ska för fan _lämna landet_.
Så jag är alltså på galet bra humör, tycker allt är så fint, är lite hög i hjärtat och sen...hej då?
Varför måste allt bli upprört nu?
Det som kändes som en perfekt räddning, eller som Katy Perry sjunger i Firework "Maybe your reason why all the doors are closed, so you could open one that leads you to the perfect road."
Jag är alltså gladast för något så pyttelitet men jätteunderbart så det spelar ingen roll hur oväsentligt det
kanske egentligen är....samtidigt som jag dör och vet att det kommer vara en jävlig dag när du går for real.
Hade bara varit bättre om du stannat som ett fint minne utan att skapa nya nu.
Men samtidigt (igen) så...nej. ♥
Oh I beg you, can I follow
Oh I ask you, why not always
Be the ocean where I unravel
Be my only, be the water where I'm wading
Min iPod dog.
Och återuppstod.
Yeah.
High Heels.
måste bara säga detta.
men lykke hade exakt på pricken likadan skor som min morsa hade när jag var liten.
jag typ beundrade dom.
dom var så snygga!
och mamma hade dom i flera år, dom höll på bra.
tills en dag, då var dom borta. de slängdes.
och JAG, jag fick aldrig ärva dem.
dom där skorna som jag så gärna också ville gå i.
men.
nej.
livet är hårt, min vän. livet är hårt.
And when it hurts the most, I'll push a little more.
Oh thunder in my heart These razors cutting sharp And leaves me with an ever bleeding scar So soft, so suddenly So that I can not breathe I'm drawn into a circle painted black Oh I'm hanging high Oh won't you let me down Back where I started at You know I'm a little lost And when it hurts the most I'll push a little more I'm back where I started at You know I'm a little lost Like lightning in my heart A kiss so burning hot I'm hanging on a thread that's bound to drop Like rain on open skies Don't know the reason why But I'll always choose the black in front of white
Den här låten, som fick mig att fastna för Lykke Li.
Och såhär är det nu.
Jävla hjärta. Dö säger jag ju, dö.
Känns meningslöst det här med bra betyg och lalala om man ändå inte lyssnar på sin hjärna.
Man är ju ändå dum.
Ja, dumma dumma hjärta, hoppas du drunknar. :c
Det här är inte djupt.
Blargh på dig natten. Jag orkar inte skriva fint. Får alltid ont i nacken av att sitta i den gröna soffan hos Icca. Det är inte att den är obekväm utan det är bara det att nackböjen sitter så högt upp så den bah nu Rosie, nu kommer det kännas cp i nacken på dig.
Ja, jag ska flytta på mig.
Och ja, vi kan kolla på Glee nu. :P
Creep.
Vad spelar det för roll om man bryr sig när man själv inte betyder något? Att man verkligen gör det verkar ändå inte göra någon skillnad. Kanske bara värre. För det blir liksom inte lättare att gå.
Tillståndet @ Ung Teater i Täby.
Så blev affischen. :)
Månen.
Jag vet, låter som om jag inte har något liv men...det är så jävla coolt att _se_ månen stiga upp från huset mittemot mitt.
Det första jag la märke till var hur fint det lyste där, tänkte "det måste väl vara månen".
Efter en stund ser man en liten liten bit av den.
Sedan växer den mer och mer.
Och nu svävar den runt där som en rund boll och är jättefin.
Lyssnar på den spellistan.
Jag svär i mina tankar.
Mår skit.
Först råkar jag överdosera en massa, sen kan man inte äta eller dricka men spotta jättemycket. Vilket i sin tur leder till att världen börjar snurra när jag står i duschen så att jag i nån slags panik tar på mig handduk och kastar mig i sängen.
Jag ogillar min hals just nu, väldigt mycket.
Och varför är det så att man alltid ska tänka på allt annat tråkigt när man redan har så mycket skit going on?
Det lär knappast bli bättre då.
Människor är allt bra konstiga.
Jesus...nån? Jag vill bli galet frisk nu!
Jag hatälskar dig.
Lång dag.
Idag har jag lekt med Lukas och Louise. Och jag älskar dem. Vi har bakat kladdkaka och brottats, lekt en filipinsk lek och...lekt. Jag hatar mig mage för jag blir mätt så snabbt och sen går jag omkring med vad som känns som en spänd mage som trycker utåt inifrån och det gör ont.
Nu är jag galet trött. Hjälpte mamma på jobbet för hennes arm är skadad och sen åkte jag snabbt hem, gick ut med hunden, tillbaka till stan och så var jag där tills elva. Nu ska jag sova. Jag ska megaresearcha på alla intressanta utbildningar imorgon så jag inte missar anmälningasdatumet och failar. Men jag vet liksom inte vad jag vill fastän jag gör det.
POKÉMON!
Jag tänker nog försöka få Angelica att titta på Pokémon med mig i helgen, åtminstone en dag! Och nästa Glee!
Annars dör jag. Jag är alldeles för pokémonpepp och måste måste måste ha POKÉMON.
Stod och dansade till soundrtracket till första filmen idag när jag hade duschat klart. Håret torkar snabbare när man vifta på huvudet. Jag vet. Men skitsamma, det är ju ändå ingen som ser (hoppas jag).
På tåget hem från allt upptäcker jag att Keeso messat min mammas chef. Typ min chef också när jag barnvaktar Charlie. Har aldrig känt mig så major-facepalm-gånger-tusen på en och samma dag. Haha, fint.
Och jag har aldrig tänkt "fuckfuckfuckfuckshitshitshitfuckfuckfuckomfg" så många gånger inom loppet av några sekunder som jag gjorde idag. Men, skitsamma, it's a good laugh.
Angelica fick sin gris. Den är söt. Lika söt som min (för dom är likadana).
Åh...jag saknar Angelica! Vi ska göra världens bästa chokladpuddig på fredag!
On a day like today.
Hold my hand as I'm lowered.
Fredag.
En sån där morgon när man bara går och går, är trött men man sover inte ändå.
Vinkade av Angelica vid Östra och hoppade på 72:an. Observatorielunden är i alla fall sig likt. Och så är det dimmigt.
Dimmig/dimma/dimmigt är ett bra ord, man kan känna så också. Och det låter lite vackert.
Youth knows no pain.
Du vet den där känslan av fullständig tomhet, det där hopplösa och tidskrävande och döda tillståndet. Jag verkligen hatar den.
Det snurrar i mitt huvud och jag undrar om man kan dansa bort sådant. Så jag provar det, men inser att jag lika gärna kan gå och ta en dusch så att jag inte känner mig så frusen längre. Även om det nu faktiskt fungerar för stunden. Jag tror jag måste gå och äta, har inte ätit på snart 24 timmar. Under dessa timmar har jag hunnit kastas till månen och jag stannar nog här en stund till.
Han hade ett namn, Jacob, tack du. Det var kul med dig i alla fall, så jag kunde låta adrenalinet ta över mig och mina djupare tankar. Man försvinner fast man finns och det är skönt, man slipper tänka och rivas. Man slipper ganska mycket om inte allt.
Sen drog vi. Jag och min Angelica. Tog en promenad, stötte på en skuttande och lullig nisse, han var trevlig. Hoppas han och hans gäng hade det galet grymt sen dit dom gick. H- fontänen var sig likt med de gula väggarna och valven runt om.
Angelica hade hemska skor som skadade henne.
Själv hade jag naglar och ett destruktivt hjärta.
Vi sov lite sen efter en fin tur med nattbussen, drack kaffe i sällskap av Angelicas mamma (Mia!) innan hon skulle till skolan.
Jag gick på promenad. Observatorielunden, sen gick jag till Folkuniversitetet och hämtade lite papper. Han som jobbar i matsalen är bäst. Gjorde dagen så mycket bättre utan att han ens vet om det. Söt.
Känner att det är många främlingar som fått mig att bli mer sunshine och bubbly. ♥
Sometimes I wonder why I even bother.
If I Don't Live Today, Then I Might Be Here Tomorrow.
Grejen är den att man vet ju att det blir bättre sen, men jag vill ha ljuset _nu_ så man kan andas lättare. Jag står inte ut med att vänta på en vändning.
Midnatt och röda bilar och konstig främling som kanske är snäll men man vet aldrig.
Så nej kära främling, jag vill inte ha skjuts hem i din bil. Du kanske är en sån där idiot, men jag hoppas att du inte är det. Det finns ju redan tillräckligt av sånna här på vår planet. Dessutom kände jag inte för att riskera nåt, typ mitt mitt liv eller något liknande, även om jag ville bli så liten som möjligt och försvinna. Men jag tänkte liksom vakna helt happy och sunshine och hur ska man göra det om man tappat bort sitt liv? Det går ju inte.
Man vet liksom aldrig vad som kommer att hända nästa dag. Då kan skitdagar som dessa förintas av morgondagens awesomeness. Det gäller bara att försöka komma ihåg det.
Jag är konstig.
Jag gillar måndagar, men måndagar gillar inte mig.
Jag vet inte riktigt vad det är jag skriver känner jag, men man kan ju inte veta allting.
Här är låten som fick mig att älska Mando Diao för all evighet.
Måndagsflum.
Känner mig som fröken opepp nr.1 och ändå som världens mest peppiga. Jag är helt seg och hyper. Svart på vitt, vitt på svart.
Men dom sopar vägarna! Det är typ det bästa oljudet som finns. På tal om ojlud, jag hoppas dom snart är klara med att renovera lägenheten brevid som jag ligger vägg i vägg med. Jag skojar inte, mina öron känns väldigt ömma. Varför var min ex-granne, galna Gunilla, tvungen att bara förstöra allt? Nu kan man ju inte sova, tack för det liksom.
Men men men...sopade vägar!
Jag funderar på att byta hjul på brädan till nåt mjukare.
Min kudde är jätteblöt för jag la mig i sängen och läste efter att jag duschat. Smart.
Jag tycker verkligen den här bilden är fin. ♥
Small Deaths.
Om folk bara kunde sluta säga saker dom ändå inte menar, eller kanske börja mena det som sägs, så skulle nog de flesta må bättre.
Men...skitsamma.
(Stryk det där sista föresten, vadå skitsamma. Men ibland är det bara så man säger ju.)
Den här låten är fin, som typ alla deras låtar.
