No lies, just love...

Här sitter jag och lyssnar på The Vaccines. I måndags hade jag en av de bästa dagarna i mitt liv såklart. Om det är något som har med Keane att göra så kan det bara bli bäst.

Åkte hemifrån vid två för att köa vid Münchenbryggeriet med Emelie och fick även lära känna ett par andra trevliga människor som jag typ älskar. Keane-fans är så söta och underbara, de flesta. Vi är det i alla fall!
Okej, så jag missade Richard tidigare, men jag vet att jag alltid kommer få hänga lite med honom sen efteråt så det var lugnt.
Vi träffade förbandet lite, älskade deras kläder. Speciellt Wills jeansjacka, stirrade mest på den.
Senare kom Jesse förbi. Han hade varit och chillat i stan, varit på Bengans och Beyond Retro. Jag var så nyfiken på vilka skivor han hade köpt, men såg det bara när vi skiljdes åt.
Det fanns två ryssar, Tanya och Alex, en chilenare från Finland, Camila, och en finlandssvensk, Maria. Och så förstås Emelie och jag. Vi blev ett bra team och delade upp vart vi ville stå senare så att alla skulle bli glada. Vi hade massa kul!
Jag och Emelie letade efter ett ställe att äta på så jag började gå mot någon typ av bakgårdsparkering och då kunde man höra dom soundchecka! Så mysigt. Det slutade med att vi alla stod där ute och sjöng med, hoppade runt och applåderade när det blev tyst. Nyfikna kontorister samlades vid fönstren och undrade vad vi var för några galningar.

Det var kallt. Men gör aldrig så mycket om man har det så mysigt och bra ändå. Jag hade min supervarma pälsmössa jag fått ärva av pappa. Den är toppen och räddar en verkligen.

Senare fick vi träffa Julia och Patrik som också tillhör TSSSOS (The Super Spiraling Society of Sweden).
Och en Monica från twitter.
Så. Ja. Massa trevligt folk!

Insläpp. Kaos! Nej, inte riktigt. Det gick bra. Vi stod ju självfallet på första raden och det är de bästa platserna.
Förbandet Zulu Winter drog igång. Och var grymma. Vi bestämde oss för att lära oss deras namn så vi kollade upp det lite snabbt innan och vi föll mest för Henry som stod framför oss. Det var så kul! Allt var bara fantastiskt!
Dom spelade i en halvtimme, och jag fick Wills spellista. Så att lära sig namnen var en väldigt bra grej, då kan man liksom fråga dem direkt med namn.
Rodda rodda rodda.

Keane. KEANE. KEANE!!!
Åh så fina. Älskar dem så galet mycket. Fantastiska och underbara och...det finns inga ord. Alls.
Tim har magrat. Rejält. Blir ledsen och orolig. Han är min hjälte. Jag ser verkligen upp till honom. Jag kan vara väldigt Tim av mig bara. Ser upp till alla. Älskar dom.
Det var så vackert.
Jag skrek deras namn och dom log åt mig. Skrattade. Hade kul. Det är bland det bästa med att stå front row, dom kan faktiskt höra en och se vem som säger sakerna. Det är mer kontakt då. Enormt mycket mer.
De extrema fansen vet vilka instrument som används till vilka låtar. Man kan också se ungefär vad för låt som ska spelas om Tim ställer sig upp, eller något liknande. Vi viste att Hamburg song skulle komma och skrek ju det av glädje. Tom skrattade, och kollade på oss och log och började berätta lite små saker som han alltid gör.
Han hade klippt sig tidigare den dagen hos en frisör som bott i Sverige i 25 år. Han hade försökt att prata svenska hela tiden, men de han pratade med svarade ändå på engelska. Haha, stackarn, lite kul. Hursomhelst så undrade Tom om det ens var någon mening att lära sig svenska då och så hade han försökt lära sig säga "Jag älskar dig" lite, och han frågade om han gjorde rätt.
Så vi lärade honom säga det mitt under spelningen. Så jävla coolt.
Det var nästan som om det bara var vi där, och att det var vår privata spelning.

Jag saknade bara Icca, så jag ringde henne under Bedshaped. Vet inte hur mycket det kostar att ringa till Frankrike men strunt samma. Vi gör sånt. Och hon är min bästis.

Jag ringde Viktor också under Sovereign Light Café. Han lyssnar inte på Keane i princip, men han tycker om den låten i alla fall, så han fick höra den. För han är också bäst.

Sen när det var helt slut och dom bugade för sig så kom Richard fram till scenkanten och räckte oss varsin trumpinne och han hade bara fyra. Jag och Emelie fick varsin. Han gav dem till oss direkt. Med ögonkontakt. Så jävla fin. När vi senare får träffa honom efter spelningen säger han att vi förtjänade dem, så han ville att vi skulle ha dem såklart.
Tidigare under dagen hade vi dessutom pratat om att man aldrig får en trumpinne för att alla bara slänger ut dem. Och så får vi dem personligen. Helt sjukt.
Jag fick även två av Toms plektrum, och ett från Jesse med hans initialer på. Och Toms vatten som vi drack utav, heligt. Dessutom var jag extremt törstig då inget vatten kastade ut.

Vi gick förbi merchen och köpte Zulu Winters siva, som vi även fick signerade. Dom var jättetrevliga och hälsade sådär brittisktartigt. "Hello, I'm Henry, nice to meet you" och sedan bugade han, hahaa, vad söta.

Vi gick och hämtade våra jackor, drog ut, och väntade på dem därute en stund.
Så vi fick hänga lite med Tim, Jesse och Richard! Wiie!
När Tim gått kom Richard och signerade våra trumpinnar och pratade lite om musik och tipsade om ett svenskt band, The Wannadies. Klottrade ner allt på min handled.
Och vi fick veta hans favoritlåt med The Smiths. Han är så söt, han sa att han egentligen skulle behöva en timme på iTunes för att kunna avgöra det. Sen så plockade han fram sin iPhone och kollade lite och funderade och sa sedan att "Last Night I Dreamt..." fick bli hans. Klottra ner. Klottra mer.
Vi tog våra gruppbilder och så kom Jesse. Vi pratade lite och då frågade vad han hade köpt för skivor. En skiva sög, så han sa att den kunde man strunta i, men han gillade något som jag skulle skriva ner, men jag hann inte. Han såg ner på min hand och utbrister sedan "You have Tim's handwriting".
!!!
!!!!!!!!
Wooow, really?
Så jag minns faktiskt inte vilket band jag skulle skriva ner nu, men jag hade redan lyssnat på dem tidigare. Men just nu kan jag inte komma vad det var han sa. Fuck. Men å andra sidan.

I have Tim's Handwriting.

Och det tycker jag är typ bland det bästa någon någonsin sagt till mig. Världens komplimang. För för mig så är det verkligen en komplinmang. Och för många andra också. Jag känner mig magisk! Speciellt med tanke på att han är min hjälte. Jag har aldrig ens tänkt på det. Och att Jesse säger det är helt sjukt.

Så jag har alltså haft ännu en underbar Keane-dag att tillägga till mina andra Keaneminnen. Jag älskar dom. Punkt.
Det var magiskt.
They're magic, som Tom sa om Zulu Winter.
Keane är också det.
Magiska.

 

I fredags hade vi julavslutning med glöggmys. Efteråt stannade några av oss kvar och jobbade lite.

I lördags träffade jag Elma!!! Det var jättekul att hänga runt med henne ett tag, och så hjälpte hon mig med julklappar! Vi gick och såg ett par utställningar på Kulturhuset också, awesome.

Senare på kvällen träffade jag Viktor. Drog med honom till MDT's The coming Boogie Woogie, en massa coola danser and stuff. Det var nice, älskar galna och konstiga saker. Synd att man missade den sista som alla var så hype över, men men. Vet att den måste ha varit helt galet grym.

Vi åkte hem och köpte lite lördagsgodis på vägen, sen kollade vi på Harry Potter. Jag var nog ganska trött som somnade hela tiden och jag orkade inte lägga mig rätt i sängen så Viktor flyttade på alla kuddar istället. Så det blev ju ändå rätt. :)

Men nu ska jag klä på mig och åka iväg till Solna, måste fixa klart alla julklappar. Hur nu det ska gå till vet jag inte, men jag börjar med en och sen göra jag bara nästa och nästa. Fokus!

Det snöade en massa när jag vaknade. Fint. Mamma har fått värsta hypen om juldekorationer nu, så jag ska sätta upp jugardiner och stjärnor. Enligt mig så blir det ännu mer murrigt här, men julstjärnor och annat ljus är jättefint och mys.

Fokus var det.

Behövde såklart nåt att tugga på under filmen så vi rushade till Ica och köpte Tortilla chips, awesome dipp och Marabou mintkrokant. Helt stört vad gott det är.

Älskade filmen! Den var jättefin. Har alltid tycket om Studio Ghibli, det är bara så fint.

Jag var jättetrött och somnade ett par sekunder då och då under filmen. Bara jag la huvudet mot Viktors axel så slocknade jag (haha). Men sen så sov vi på riktigt och det var så skönt.

Vanligt vis är det störande när man vaknar då och då under natten, men inte när jag sover brevid honom. Istället blir jag helt varm inombords och glad, lägger mig närmare om jag rullat bort lite...och somnar om.

Så jag älskar att vakna ett par gånger. Just för att jag ser vem som sover brevid mig.

Under kvällen, lördag, fick jag prova att spela ett riktigt gamer-spel: Portal...1?

Förstod inte riktigt grejen först, men sen när jag väl började förstå åtminstonde pyttelite så började jag bli illamående. Hade suttit så en stund, men tillslut la jag mig i sängen.

När det väl gått över så fick jag ont i magen istället, så jag fick ligga kvar. Gissar på tjej-verken. Började tillochmed gråta lite för det gjorde så ont.

Men mot underbara Nathalie bar jag mig av. Hon, Kayo och jag skulle ha lussemys. Det var jättetrevligt och vi satt och pratade, åt lussebullar och drack glögg.

Efter en sån fin helg kan man bara vara glad, nästan som om man svävade på dom där rosa molnen i Mumin.

Så vackert så jag ryser och gråter.

Hittade den här gamla bilden i nån mapp med saker jag sprarat från min bilddagbok!

Jag var sexton och ganska liten. Avskydde min skola och hängde på Blå Huset med min teaterlärare. Jag tyckte speciellt om att teckna älvor, mörka saker och dansare. Mina favoritstrumpbyxor var gulsvartrandiga och jag älskade min röda ryggsäck för den var signerad av bandet ABR. Tror Kims ex tog den och den suger balle, men det är okej ändå. Jag älskade Bella och Nora på bilden och vi åt väl ganska mycket kakor. Det var visst nåt om the dark side. Och juste! Bdb, was the shit.

x

Och jag saknar Viktor. Nääääderp.

Fint </3

Som i sagor nästan.

Knarkat sönder Samson idag.

Jag vill se Bon Iver i november! <3

Ska nog gå, även om de flesta jag frågat inte vill (?!?!?!?). Ensam är stark fosho! I alla fall här, för jag vill galet gärna. :'3

Ibland så blir det bara så. Man känner sig inte delad på något sätt alls, utan helt och hållet hel.

Hej, idag mår mitt hjärta galet bra.

Den här dagen kommer officiellt att vara över om ungefär en och en halv timme. Hoppas känslan håller i sig den tiden också.

Det är typ som den där känslan när man sätter på en grym låt med feel-good-känsla och allting stiger och man fångas in och snurras runt och upp i rosa muminmoln.

Var är Lykke? Men kom fram nu, snälla snälla snälla. Jag exploderar.

Oj, förlåt att jag råkar slå på alla i min närhet men jag måste dansa och ni får skylla er själva.

Ståplats = risker. Faktiskt.

Hon är så magisk. Helt otroligt bäst och grym på alla fucking sätt och vis.

Visst att hela scenen och allt är vackert. Sjalen, draperingarna (?), röken, ljuset...men egentligen så är det bara hon. Enbart Lykke med hennes musik som är magin.

Allt annat är rekvesita. Som jag älskar.

Hon _är_.

Och jag kan inte vara annat än mållös och lycklig i själen...och hjärtat känns bättre just då.

Fan.

Jag älskar dig.

Och hur fantastiska var inte Noah? Går knappt att beskriva, som vanligt när man känner sig helt blown away.

Jag älskar deras skivor, varenda låt, varenda rad...allt. Så när jag säger att det som är inspelat på skiva verkligen är ingenting emot hur dom låter live, så är det galet.

_G ALET_

Men så sant. Jag blir nästan frustrerad. Varför har inte dom spelat in en Live-DVD? När ska dom göra det då?

Publiken var fin. Och inte blodtörstiga som de ibland kan vara på vissa spelningar, så jag kunde glatt hoppa, dansa, röra på mig och leva livet utan att någon smet framför mig. Och juste, längst fram, mitten, duh. Med Angelica och Elma, två fina människor. Vi gick fel först, och sen blargh, there it is!

Skrek som fan, gjorde mina klassiska hopp. Jag vet inte hur, men jag kan verkligen hoppa _högt_ på spelningar.

Jag älskar energin man får när man står där och ser och hör bland det finaste man kan se och höra på hela jorden.

Jag älskar glädjen som skjuter en rakt i hjärtat.

Jag älskar texter som slår till en för att de är så jävla fantastiska. Även om de inbland kan göra ont.

Jag älskar instrumenten, crescendon och ljuset och värmen och hår som flyger och alla rörelser.

Det är så vackert att se och känna allt det här. Nuet är nuet och ingenting annat när man står där. Allt annat som snurrar i huvudet blir som dimma längst bak i lokalen och som inte kan röra en just då. Och det är så skönt att slippa dem.

Visst är det vackert också när man ser personer som blir till ett med musiken? Syftar på de som spelar. Dom liksom känner med instrument eller med rösten.

Stämningen var episk. Man kunde verkligen se hur glada dom var på scenen, skrattade och höll på.

Det är som en liten flashback tillbaka till förra sommaren, mitt ute i Sherwoodskogen, när Angelica och jag var och såg Keane. Dom var så glada!

Och Noah var så glada så dom typ sprack? Så himla fint.

Jag är jättetrött, men vill inte sova. Jag vill liksom bara tänka på hur underbart det var.

Han är så jävla fin.

Så himla nära, man kunde liksom peta på dem. Nästan för nära, fick ibland luta mig bakåt/backa lite när jag skulle ta bilder. Vilket alltså är awesome. Surt att jag inte slängde ner systemkameran i påsen trotts allt, men jag ångrar ingenting och lär mig till nästa gång vad gäller Strand. För det var så perfekt.

Upp är en sån himla fin film. Jag vill också flyga sådär...med färgglada ballonger på taket.

♥

Skönt bara vakna tidigt, fixa till saker, gå ut med Randy i solskenet och sen åka och träffa världens bästa vän genom tiderna. Jag älskar Angelica så galet mycket så det inte är sant. Så är det bara.

Och vi fotade en massa. Det var kul. Kallt som fan, för det blåste så mycket där vi stod, men så lätt värt det.

Klättrade upp på en kanon, sen skulle jag klättra ner, ehm. Ja.

Satt på köksgolvet och lyssnade på Noah and the Whale och kände oss peppade på deras spelning snart.

Lekt och fotat ute i balkongen med Gordon. Jag älskar den ungen. Han är fett fin, finaste lillebrorsan som jag någonsin mött. Galen, gullig och go, det är Gordon det och hör sen. Den som säger något annat kan ta sig.

Vi åt våfflor! Det var gott! Sen så spelade vi ett spel, Rita & Gissa hette det väl? Det var fint.

När jag åkte hem dog jag. Hade så ont i magen så jag trodde jag skulle ätas upp av magen inifrån. Har inte haft så ont i magen sen typ svininfluensan eller nåt. Men det försvann två timmar senare, så det var ju lungt! Sen vart jag sjuk, haha. Jag skulle undvika den nalkande febern för det var liksom ändå helg på gång, men jag var dålig på det och tyckte det var kul att hoppa runt i kylan vid havet där det blåste idag. Jag skyller på mig själv. Tjoho.

Gordon. Så himla fin! 

Och en fin Angelica :3

Och så en puss.