That awkward moment when Rosie started to chew on the box.
En heldag med underbara Kayo!
Teckningslektionen imorse var så seg. Satt och ritade av nyttiga saker bara för att. Helt oinspirerad. Det är sånna dagar man tänker "Just do it".
Efter så hängde Kayo, Moa och jag kvar uppe i Kupolen och derpade lite. Ska vi gå, eller ska vi inte gå, vad ska vi göra, om vi failar, vad händer, blubb blubb blubb.
Vid fyra var det det dax att dra, så jag och Kayo åkte lite vilsa ut till Hökarängen och letade efter söndagsvägen 9. Vi hittade den och satt där inne i ett tält i någon fritidsgård brevid och gjorde en jättefin och ascool konstgrej!
Jag tycker den blev jättefin. Är lite kär.
Så en chill dag. Vi var som två små barn när vi satt där och frös medan vi rita och hade oss. Med öl, chips och fanta.
Borde sova, och jag ska, men först ska jag rita något.
Ursäkta röran, jag växer upp.
Pysslade lite med en teateraffisch under kvällen. Hela veckan har jag varit sömnig och mitt tinnitus är borta nu. Skönt.
Ska sova lite nu innan repetionen vid elva imorgon.
Jag önskar jag hade någon typ av ateljé eller arbetsrum. Är så trött på att plocka bort allt. Just nu har jag en oljemålning på golvet, bland en massa olika sorters bläck och penslar och annat. Och det är så trångt så man måste städa undan allt så ingen olycka sker typ.
High Speed.
Efter allt Konstfackande är jag typ speedad hela tiden. Upptäckte att jag skyndade mig hem från skolan igår innan det slog mig att jag inte ens behövde springa sådär. Samma sak idag. Jag bara skyndar mig konstant.
Jag måste ta mig ner på marken igen.
Jag -"Jag har fortfarande tinnitus."
Pappa -"Ja."
???
Oh well.
Har haft det bäst. Allt känns så skönt nu när arbetsproverna är inlämnade.
Igår gick jag heller inte till skolan, det kändes bättre att vara hemma och ta igen och andas ut lite.
Vi åkte in till stan och åt mat, sedan så drog vi hem till Viktor.
Det bästa var Rayman! Fick prova att spela och det var skitkul! Älskar den typen av spel med banor och saker att fånga. Det var så skönt att bara chilla runt lite, kolla på film och äta lite stuff. Och sova, även om vi la oss sent. Har trots allt sovit mer än vad jag gjort på jättelänge.
Men nu har jag tinnitus? Har försökt att läsa manus inför repet ikväll/natt, men det piper så högt. Vill typ att någon bara ska ta och skalla mig eller trolla bort det, helst. Provade att slå lite med handflatan (ehehahaaa?) och det roliga är att det funkade lite i alla fall. Muppigt.
Oh well, nu ska jag dra till teatern ändå, även om jag inte kan allt fullt så bra som hade hade velat. Kanske kan låtsas.
And now we wait.
(För den som inte vet det är det ett Hermione quote som alltid dyker upp i stunder som dessa.)
Jag är effing stolt. Jag är bäst just nu.
Även om jag inte kommer in så hittar jag andra vägar. Sen att jag uppenbarligen kommer att vara helt förkrossad om jag inte gör det kommer jag att komma över när man inser att man inte kommer någon vart med det.
Är glad att jag har folk som tror på mig. Tack och puss, speciellt till mamma, Kayo, Natha, Viktor och Elma. Det finns så många awesome människor runt om en.
Imorgon ska jag ut i solen, hoppas jag. Ut ska jag i alla fall!!!
Nu ska jag gå och lägga mig brevid Viktor. Han pratar i sömnen och är så himla fin som kom och överraskade mig med praliner när jag behövde det som bäst.
Jag saknar dig tjockis.
PEPPENRÅ!
Jag är så nära.
Åh jag orkar inte montera bilderna sen samt ändra om lite i mitt hippiebrev. Men men!
Jag ska bli klar idag. Måste nog äta lite först för jag börjar flumma bort tiden.
På riktigt, jag ska bli klar IDAG.
Då kan jag gå ut och cykla, för jag drömde att jag gjorde det och cyklade ifrån allt, hah.
Och då kan jag träffa tjockis älskling Viktor. ♥
Breakdown.
Har inte varit min dag. Fick verkligen kämpa för att få det gjort och...klart? Ofta att det gick ändå, det bara tog emot precis hela tiden. Jag är helt slut igen, och om jag tyckte att kroppen gjorde ont igår eller när det nu var så är det inget emot hur det känns nu. Visste inte att kroppen kunde reagera så mycket av...av det jag gör just nu.
Det är mesta knäna som lider. Satan vad det gör ont. Innuti på något sätt. Vill hellre ha mensvärk.
Men jag är typ klar med den delen av arbetsprovet och jag kan knappt tro det. Det bara känns så jävla skönt. Var det verkligen bara 5 timmar sedan som jag satt och grät av frustration och hopplöshet? Ja, shit. Isåg sen att jag inte skulle komma någon vart alls om jag bara sitter och gråter. Fuck that.
Ska bli så jävla skönt att sova nu.
Saknar Viktor. Det hade verkligen varit skönt att ha honom brevid mig nu.
Zombie Rosie.
Har sedan jag vaknat vid åtta hunnit bygga upp min utställning och rivit undan den. Min kropp värker som aldrig förr utan att jag behöver vara sjuk. Det känns som RLS och mina fötter pulserar. Måste börja ha inomhusskor när jag håller på såhär.
Visste inte om jag skulle vara i vardagsrummet och fotografera eller i mitt rum, men det blev tillslut mitt...sen var det bara till att börja flytta undan saker.
Mitt golv har en massa klibbigt klister kvar från tejpbitarna jag har när jag skulle spänna upp trådar och nu har det typ blivit svarta fläckar av dem (har svarta strumpor).
Det var hur som helst skönt att plocka undan allt och städa lite. Det har varit kaos de senaste dagarna och jag kan inte koncentrera mig om inte allt är lite städat speciellt nu när orken börjar ta slut.
Gick ut på loftgången och skulle hänga ut min matta och WOOOW! Det har hunnit bli väldigt mycket mer vår sen sist jag var ute, vilket var ett tag sen...blev helt bländad av solljuset. Helt underbart.
Nu måste jag återgå, har en affisch att göra och ett personligt brev att skriva...om jag nu skriver den idag. Måste ju fixa klart bokomslagen...fortfarande.
Väcktes föresten av att min Barbie föll ner rakt ner i ansiktet på mig. Den sitter på gardinstången och ville väl flyga lite eller bara hämnas för att jag inte lekte med den.
Stop crying your heart out.
'Cause all of the stars
Are fading away
Just try not to worry
You'll see them some day
Take what you need
And be on your way
And stop crying your heart out
Fuck.
Are fading away
Just try not to worry
You'll see them some day
Take what you need
And be on your way
And stop crying your heart out
Fuck.
Hej.
Det bästa med den här tiden.
Är att tiden går för fort, så rätt som det är kommer det att vara april och ännu mera och riktigt vår.
Det är som om jag är i dvala där jag bara jobbar och jobbar med arbetsprover och slåss mot tiden...sen när allt är över kan jag vaknar på riktigt och springa runt ute.
Jag älskar att tänka så. Man blir så glad av värme.
Jag saknar Viktor.
Nu börjar det dunka i huvudet så jag borde sova.
Oh God.
Så. Får finslipa bildberättelsen sen. Nu börjar jag välja ut saker till uppgiften där man ska göra en utställning om sig själv som jag får jobba massor med imorgon efter att jag varit i skolan. Fuck. Jag är så död.
The Big Pink får rädda mig idag.
Nu ska jag fortsätta med mina bokomslag och dränka mig i kaffe.
Mår bra ändå, men det är väldigt ensamt att sitta inne på sitt rum och konstfacka dagar i rad. Speciellt när messen går på tomgång och man bara behöver en kram för att orka lite, lite till.
Och så får man ingen.
Le fu that is.
Att bygga en dröm på.
Klockan är snart tre på morgonen. Vet sedan fyra timmar tillbaka att jag är för trött och mättad av att konstfacka och bara borde gå och lägga mig.
MEN.
Jag får en sån ångest av att sova "tidigt" när jag vet att jag har för lite tid kvar och mycket att göra.
Jo, jag vet, det är bra att sova då. Jag gör det inte bara, helt enkelt.
Jag vet att det finns något jag kan få ut av min extrema trötthet, som bara kommer nu och inte imorgon och jag är beredd att vänta på den.
Så jag lyssnar på Håkan, och drömmer om den där aprilhimlen.
Frånvarande freak.
Just nu mår jag uppenbarligen inte alls bra, men ändå tycker jag att jag mår bäst.
Jag är inte närvarande på något sätt vart jag än går.
Det enda som trampar och slår på mig är arbetsproverna som ska in nästa vecka.
Jag befinner mig i någon typ av shocktillståndspanikisch-mode.
Mest panik.
Folk pratar med mig och jag ser bara undrande tillbaka på dem, blinkar till och så slår det mig att jag inte är där jag är utan någon annanstans.
Ett halvår.
Tacos, Naruto och chips! :D <3
