Scheissemuthafuckah.
Jag kommer aldrig förstå mig på tiden. Den rinner iväg bäst den vill och jag _hänger verkligen inte med_.
Så.
Jag kommer, känns det som, återigen missa Another Indie Disco Sound. Tycker inte att det är okej.
Är trött. Fett trött.
Randy ligger bredvid mig och sover.
Jag knarkar Lykke Li och försöker få saker gjort och det går segt.
Det är ju liksom inte att man inte kan eller så. Det är tiden.
Men jag hade värsta hoppfulla drömmen, även om jag befann mig i en lite stressig situation och skulle missa tunnelbanan.
Yeah.
Du förföljer mig.
Lägger allt åt sidan. Suckar. Fuck.
En nanosekund senare.
Du måste skämta.
Keep going.
What does that even mean, "love"?
Kom precis hem från Miike Snow @ Münchenbryggeriet. Och JJ.
Först i kö med Elma, längst fram i mitten. Fint. Så himla fint. Och Malisa kom lite senare och joinade oss.
Och jag älskar verkligen JJ!!! Dom förbandade med typ 4-5 låtar. Inte så mycket, men det var så fint. Folk kunde dock inte hålla käften, sorgligt. Jag njöt i alla fall. Och jag fick alla små lappar som de hade som set-list. Tihihi! Bara för att jag typ var den enda som hört dem innan bortsett från en fin skara av fans/vänner lite längre bak någonstans. Kände att jag egentligen borde ha stått med dem en stund, haha. Men det var ju bra, för då fick jag ju allt för mig själv (hehe).
Och MIIKE SNOW. Mmmmm. Jävligt grymma. Fy fan. Så galet vackert. Älskar deras musik, det liksom pumpar runt i blodet på en.
Blir så avis av att se alla keyboards och beat-machines. Jag vill ha. Alltså seriöst, en vacker dag så...
Får sälja min konst (om det går), jobba och spara.
Men nu kanske man borde sova, klockan är snart fyra. Shit, vad sent det blev. Segast var att komma hem. Först var det kö till garderoben hur länge som helst, fast det hade tagit så galet mycket längre tid om vi inte hade "råkat" hamna nästan vid trapporna. Sen vid Mariatorget fick man vänta på tåget i 13 minuter. Vid T-centralen fick jag vänta i ytterligare 19 minuter. Orka.
Men jag ska inte klaga, helt lyckad dag trots allt.
Solen skiner mest inuti mig, för det är så jag säger det.
Torsdag var awesome, gillar mina lärare i fotografisk bild väldigt mycket och sen stressa hem för att hinna gå ut med hunden...vilket jag ändå inte hann med. Men men. Lite fail sådär, men okej då.
Sen tillbaka till söder och möta upp Elma och senare även Angelica.
Vi gick på spelning på mitt favoritkafé (44:an) och det var massa bra. Förutom den där duschen från Embrace Elijahs basist. Tack för den. Jag som var nyduschad och allt. Jag gick liksom ner i level vad gäller freshness där. Okej, jag bryr mig inte så mycket, levlade upp när jag kom hem i alla fall.
Jag fotade lite också, för det var ett tag sen som jag fotade nån spelning. Har inte orkat kolla bilder så mycket än.
Idag (eller ja, fredag alltså)...så jäkla segt. Tänkte att det är nog lika bra att låta mig vara så.
Ångest hit, ångest dit. Besviken. Att allt ska vara så...stört.
Men okej, stanna en stund då. Sen är det ut.
Nu är det lördag. Den börjar bra och ska vara helt fucking a. Har gått igenom allt och märkt ut en massa sidor i bunten med konstböcker och magasiner med bland annat finaste U2 och Blink-182 spelandes i bakgrunden.
Miike Snow och JJ senare, kan inte bli bättre. Eller jo. Allting kan alltid bli bättre.
Fan vad fint det kommer bli.
Inte bara spelningen, men allting överhuvudtaget.
Jag peppar verkligen nästa vecka.
Det var en gång...
Flesh And Bone.
Jag undrar när Icca och jag drar iväg någonstans igen, för det är bland det bästa jag vet.
Vet inte när vi åker till England igen, eller Paris...eller Berlin och allt, men jag kanske när jag kommer hem från Fili (som jag kollade biljetter till för en stund sedan och dog).
A Whole Lot Better.
Sov som en stock. Satt uppe ganska länge och pratade med Icca.
Jag tycker så mycket om min fina vän.
Och jag blir så förbannad över alla idioter som bara förstör.
Hur kan dom orka leva med sig själva?
Frågetecken?
- ...jag fattar verkligen ingenting?
- hur får man ut folk ur huvudet? (utan att det gör ont?)
- hur skulle Juno gifta sig?
- hur snabbt kan jag springa?
- hur lång tid kommer det här att ta?
- är ..... forever gone nu?
- när kommer våren och räddar mig?
- vad tänker hon på?
- vad tänker han på?
- hur många gånger har jag sett Juno?
- hur många gånger har jag sett Singin' in the Rain?
Broken Family Band - Love Your Man, Love Your Woman.
_Love Out Of Lust_
AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH
HHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH
HHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH
HHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
STUDIOVERSION! OMFG!
HAR LÄNGTAT IHJÄL MIG PÅ DEN LÅTEN. LYSSNAT MINST 50 GÅNGER PÅ DEN FRÅN HALVDANA VIDEOKLIPP PÅ YOUTUBE OCH NU KAN JAG LIKSOM _LYSSNA_ PÅ _DEN_!
Jag är lyckligast i helva världen just nu, precis nu och nu och nu och nu! Hon är så himlans fin och awesome!
Shit, älskar verkligen alla låtarna. Singlarna har varit galet grymma. GET SOME var liksom världens teaser, fan vad hon är bäst. Vill typ gifta mig med kvinnan.
Lykke Li - Wounded Rhymes (Hype Machine Album Exclusive) by LykkeLiAnyone else but you - The Moldy Peaches. <3
Så fin. <3
Tree Hugger - Kimya Dawson & Antsy Pants.
The flower said, "I wish I was a tree," The tree said, "I wish I could be A different kind of tree," The cat wished that it was a bee, The turtle wished that it could fly Really high into the sky, Over rooftops and then dive Deep into the sea. And in the sea there is a fish, A fish that has a secret wish, A wish to be a big cactus With a pink flower on it. And in the sea there is a fish, A fish that has a secret wish, A wish to be a big cactus With a pink flower on it. And the flower Would be its offering Of love to the desert. And the desert, So dry and lonely, That the creatures all Appreciate the effort. And the rattlesnake said, "I wish I had hands so I could hug you like a man." And then the cactus said, "Don't you understand, My skin is covered with sharp spikes That'll stab you like a thousand knives. A hug would be nice, But hug my flower with your eyes."
I Miss You.
Skellefteå.
Är i Skellefteå och har typ slappat hela dagen. Nästan så att allt är för segt mellan olika hädelser.
Först var vi och kollade soffor, sen sprang jag och mamma runt lite och fördrev tiden. Träffade någon Angie som var jättetrevlig. Fick nästan morsan att gå med på att se Black Swan, men då skulle vi äta så...nehe. FAN. Jag vill så galet gärna se den. Går jag med morsan blir det dessutom gratis (jag är faktiskt en ganska så fattig student). Men men...fick sushi istället, vilket inte är så illa. Dock är jag en sån som inte äter så mycket sushi, för det blir liksom...för mycket. Typ fem bitar räcker och jag fick tio så jag är fortfarande jättemätt.
Var på teatern här och kollade på en komedigrej som heter "Mens Night" och det var så jävla kul!
Imorrn ska jag hem. Yeahw. Men det är verkligen trevligt här och fett mysigt. Dock kan jag inte hantera sådana här ställen så länge. Speciellt när jag vet att jag har så mycket att göra egentligen. Eller nåt. Gotland är det annorlunda med, vet inte varför. Kanske för att det ändå är mitt hem. Oh, great, fick sån lust att åka dit nu med detsamma! Fast ändå inte, vill helst att det ska bli sommar först.
Puss på Angelica. :)
Som jag saknar. :c
Först var vi och kollade soffor, sen sprang jag och mamma runt lite och fördrev tiden. Träffade någon Angie som var jättetrevlig. Fick nästan morsan att gå med på att se Black Swan, men då skulle vi äta så...nehe. FAN. Jag vill så galet gärna se den. Går jag med morsan blir det dessutom gratis (jag är faktiskt en ganska så fattig student). Men men...fick sushi istället, vilket inte är så illa. Dock är jag en sån som inte äter så mycket sushi, för det blir liksom...för mycket. Typ fem bitar räcker och jag fick tio så jag är fortfarande jättemätt.
Var på teatern här och kollade på en komedigrej som heter "Mens Night" och det var så jävla kul!
Imorrn ska jag hem. Yeahw. Men det är verkligen trevligt här och fett mysigt. Dock kan jag inte hantera sådana här ställen så länge. Speciellt när jag vet att jag har så mycket att göra egentligen. Eller nåt. Gotland är det annorlunda med, vet inte varför. Kanske för att det ändå är mitt hem. Oh, great, fick sån lust att åka dit nu med detsamma! Fast ändå inte, vill helst att det ska bli sommar först.
Puss på Angelica. :)
Som jag saknar. :c
It's like forgetting the words to your favorite song.
Dragonfly.
Tycker att alla som bara vill fucka upp allt hos mig kan dra åt helvete och aldrig komma tillbaka.
Tänk själv hur det känns. Det är inte så jävla kul. Det är inte kul att inse att ens vänner pratar bakom ryggen på en och...värre. Det där andra. Jag tappar andan av att folk kan vara så grymma.
Och på allt det här ska man komma hem, hitta en lapp på golvet när man öppnar dörren med saker man önskar kunde försvinna. Stressa igenom dagen och sen inse att något man trodde var på riktigt bara var skit. Att allt blev fel fastän man gjorde rätt. Det blir alltid fel. Hela jag är ett enda stort fucking fel, fastän jag vet att det inte är sant.
Jag är inte dålig. Men så fort det blir mörkt intalar man sig själv om att jag är det. Så jävla dumt egentligen.
Un, deux, trois.
Natt.
Har farit runt hela dagen, så när man sätter sig ner inser man att dagen också är förbi. Fan.
Tänkte skriva min bildanalys nu hur som helst.
Har suttit och HP-nördat lite och varit smått tjejig med ELLE och nagellack för jag var så opepp på annat.
Tog en uppfriskande dusch också, kollade igenom min bilddagbok och shit vad mycket jag har där. Verkligen. Över 5000 bilder, de flesta med text också. Började 2006. Ganska kul att bläddra tillbaka och minnas saker man i princip glömt. Känslor man kände precis då och tankar man tänkte.
Nu lyssnar jag på Hole. Ganska soft med lite Courtney Love och Cup a Soup såhär dags.
Önskar att snön kunde dö, tiden vänta in mig och att våren kunde snabba på lite.
Just när man hittat tillbaka till the real fucking spirit och man ska göra allt man inte gjort medan man vandrade runt helt paralyserad så _krasch-boom-pang_ blir det jättetrist.
Pappa halkade och slog sig rejält vilket inte är okej. Jag blir arg på något, typ vintern. Jag vill bara att det ska bli vår.
Så nu fick jag helt plötsligt ännu mer att göra, prio är family, duh. Oavsett vad liksom.
Det svider dock som attan att behöva skjuta upp provinlämningarna till Konstfack...igen.
Tillsammans är man mindre ensam.
Såg den härom dagen med Angelica. Den var jättefin, lätt en av mina nya favoritfilmer.
Nemo.
Stockholms-söndag.
Var ute en stund med Mich ikväll/natt och lyssnade på bra livemusik och fikade vid St. Eriksplan. Bra sätt avsluta veckan på. Lite soft sådär.
Vill typ dansa, så kanske nån onsdag bara dra till Baba Sonic och ha det helt awesome.
Alltså. Jag älskar Baba Sonic. Bra grejer det.
Nu segar jag lite med Aqualung som också är bra grejer, speciellt den här låten Aqualung – Good Times Gonna Come.
Den är liksom...tung. Perfekt. Så galet grym. Vet att jag nämnt precis samma låt förrut, men den är verkligen värd att nämnas flera gånger för den är så jävla bra. Den slår till, allt känns bättre och den bara _är_.
Le ciel dans une chambre.
Har blivit lite besatt av henne.
Superman.
Yann Tiersen.
Har lyssnat på säkert över hundra olika kompositörers verk genom åren, men ingen slår Yann Tiersen. Ingen. Det går inte, han är fantastisk.
Puss på den mannen.
Comptine D'un Autre Été, L'après-Midi hade jag inom mig hur länge som helst. Visste inte vem som gjort den, vart den kom ifrån, eller hur jag lyckats fastna så för en låt som jag i princip aldrig hört.
Men den var så fin och den spelades upp i huvudet då och då. Typ som en liten räddning.
I don't do too much talking these days.
Det här är verkligen inte kul, men, är det okej att folk behandlar en som skit då? Nej. Klart att det inte är det. Undrar om ens vissa tänker längre, undrar om de tänker på vad det gör.
Vissa älskar väl att se andra i sämre tillstånd, skrämmande. Det är då man helt enkelt går.
Vissa vet jag inte riktigt med. Vet inte vad dom vill eller varför dom måste såra en. Undrar om dom ser tomheten som väntar framför när ingen längre orkar med dem. Kanske har de ett för stort ego för att bry sig om hur andra känner sig.
Huvudsaken för mig är väl att jag ändå står här stadigt, med mina vänner Angelica och Mich.
Inte för att det gör mindre ont, men det finns väl i alla fall någon slags sanning här i livet.
Eftersom att de flesta man stöter på inte är det.
Och jag har musiken. Mer än något annat.
I can't understand - Air Traffic.
Jag kan inte skilja på - Melissa Horn.
Det är dags att tänka efter och jag vill inte följa med det har regnat hela sommaren och jag känner med det Jag ville vänta tills du frågade och du frågade tillslut jag hörde sånger i mitt huvud men dom kom aldrig ut Du ville prata häromdagen och helt plötsligt blev det tyst jag undrar vad som hände vi som skrattade nyss Nu tror du säkert att jag hoppas på nåt som aldrig ska bli av men jag har aldrig lyssnat när du lovat aldrig ställt några krav Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig jag kan inte skilja på om jag vill va med dig jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig jag kan inte skilja på om jag vill skada dig men du om nån borde förstå att man inte gör såhär mot mig Vi tar en paus och lämnar rummet och nu släpper du min hand på varsin sida av vägen som en främling för varann Jag vet precis vad du känner fast du aldrig sagt ett ord du har viljan att bli större här är du redan stor
Seg dag numero uno.
Drog hem till världens bästa Geclia igår efter teatern och kollade på Into The Wild. Alltså scheisse, den filmen. Så jävla bra, höll på att grina ihjäl mig mot slutet.
Vi var typ aströtta och jag kände mig helt snurrig i huvudet på det där sättet som säger du-kommer-säkerligen-få-feber. Great.
Sen somnade vi typ klockan....fyra? Och jag var typ jättejättevarm, så jag gick upp och drack en massa kallt vatten så att kroppen inte skulle börja koka. Tror det fungerade, plus att jag skippade DS och Foto så att jag kunde bli frisk.
Icca hade dessutom studiedag så det var ju fett awesome.
Vad gjorde vi då? Ingenting, typ sov och segade som bara den. Haha, det var, som Icca sa, typ värdlens segaste dag ever. I alla fall för våran del. Håller helt med. Men det var nice.
Vi lyssnade på musik, kollade bilder och sånt...små mysiga och sega saker. "Dagens ungdomar..." som Mark säger.
Fint.
Nu är jag hemma och segandet fortsätter, måste betala räkningar och det suger. Jag vill åka till England.
Och juste, Balle kommer döda mig.
Tjoho!
Fint.
Så det där med pusselbitar, det ska jag hitta tillbaka till.
Nu fucking jävlar.
Jag kom att tänka på hur jag var för exakt ett år sen.
För exakt ett år sen så kunde jag liksom se ljuset. Jag trodde på ödet som pusselbitar. Att allt först är kaos, för att sedan en efter en bli till en helhet. Och jag trodde på att allt jag behövde göra var att bara hänga med, eftersom att allt har en mening. Klart att allt blir bra, om man nu inte har karman efter sig, vilket jag inte tror att jag har riktigt.
Viva la Vida, mitt motto. Jag ville ha det överallt. Jag ville att det skulle stå på väggar, bussar, hissar....överallt. På huden, inristat för alltid.
Jag trodde på ett dig och ett mig.
Sen kom hösten. Det känns som om allt det där dog helt och hållet då löven föll.
Men nu har jag tröttnat. Det får fan vara nog, jag kan inte låta tiden rinna ut för något som är så ovärt.
Går jag, så går jag. Jag vänder sällan blicken mot det som varit för att försöka springa tillbaka. Jag är inte iskall, jag bara går. Jag springer, för att leva i nuet. Och jag tänker fan inte leva ett halvdant liv som jag sedan kommer att minnas som ofullständigt när jag är runt hundra och dricker Baileys med mina barnbarn.
Kanske jag tar ett snedsteg imorgon, men vadfan.
Tänk att livet är som ett explosivt crescendo i någon låt som är värd att dö för.
Livet ska vara värt att dö för, mitt ska i alla fall vara det.
Sen om ditt inte blir det, ledsen, men det är inte mitt problem. Det finns val att ta.
Så det där med pusselbitar, det ska jag hitta tillbaka till.
Och jag ska vinna, faktiskt.
Om du vill stanna kvar i din lilla skitvärld, fine, gör det då.
Men du kommer ångra dig...
och då är jag borta sedan länge.
Försök hinna ikapp mig om du kan.
Ett två.
Hej, jag älskar den här bilden. Den är så fin, och ren och ärlig.
FUCK YEAH.
Evitar los problemas que debes enfrentar es evitar la vida que tienes que vivir.
Avoiding problems you need to face is avoiding the life you need to live.
- Paulo Coelho
Cody.
Ska jag tolka hur jag såg på livet som 20 när jag var mindre, så blir det såhär: Om man inte vet vad man ska göra av sitt liv vid det laget och inte har en fast punkt någonstans så är det slut.
Men Viva la Vida på det.
Ångestattacker kan ta sig. Ta mig.
Jag skriver ut skiten på papper, eller ritar bort det. Springer bort allt.
Inte för att det försvinner, men jag måste ju göra något.
Har lyssnat ohälsosamt och stört mycket på Cody av Mogwai.
Det känns som en varmkall filt om en.
Rose ser på pianot. Rose skriver ut. Hon tänkte göra sina läxor,
- men någonting sa stopp.
Hon tänkte jobba med inlämningsuppgifterna för Konstfack,
- men någonting sa stopp.
Klart hon ser att tiden rinner ut, överallt.
Helt plötsligt har veckan gått. Jag minns nästan bara fredag och lite av måndagen, när jag åkte buss och sprang till tåget. Fredagen, för att det var fint och gav mig blåmärken och för att Zack har fina ögon. För att jag drack kaffe med Mich.
Lördag. Jo lite av det också. För då sa jag det där till den där som jag verkligen behövde säga.
Men de andra dagarna då?
Skrev en låt idag. Den är helt okej.
Rite Of Spring.
Jag måste säga det här. Nånstans.
Det är så dumt bara.
Jag kan inte kapa bort bort dig, skära ut dig ur mitt liv.
Du är överallt. Bokstavligt talat. Det är så stört, hela den här grejen.
Jag försökte aldrig fly, bara glömma.
Men allt går emot mig och vi står kvar.
Det kanske finns en mening med det här.
Jag har så mycket mod för annat, men när det gäller dig så är jag världens största fegis.
Jag kan verkligen inte säga någonting. Och jag hatar mig själv för det. Enormt mycket, eftersom att jag vet att mitt största snedsteg var det här.
Det är precis samma sak, igen. Jag har lärt mig, men inte tagit in det. Det är det där med mod.
Jag gör dig förvirrad och jag förvirrar mig själv.
Det enda jag vill är att förklara allt för dig.
Tänk om jag inte får fler chanser. Jag måste tänka.
Och nästa gång så ska jag hoppa.
You Ate My Dog.
Taggar Vovve, deras debutplatta släpps idag. UNDERBART.
Så ikväll är det Klubben som gäller. De spelar med Destine och We Are The Ocean. Vilket även det är helt awesome!
Det blir en helt fucking a fredag helt enkelt.
Like Torches (jag gillar skivan, förlyssnar lite <3)
From Africa to Malaga.
it's too easy to cry
when everything eventually dies
if not today
then maybe tomorrow
don't let that thought slip away
let it come out and play
it takes you down
at the speed of sound
when you're on the ground
you never think you get up
up and around
then it goes down
the thought that you found
takes you to town
smashes your face
burns out your heart
then you go home
and turn it into art
it's not easy to die
no matter how down you are, you eventually rise
if not today
then maybe tommorrow
don't let that soul get away
let it fly high to your dying day
this is the chance for one last glance
one brilliant romance
don't cry for the time you lost in your life
the money you spent or those cheap white lies
kiss them goodbye
and see whats left
I know its you
I hope its you
I bless the rains and winds coming in
from africa to malaga
when everything eventually dies
if not today
then maybe tomorrow
don't let that thought slip away
let it come out and play
it takes you down
at the speed of sound
when you're on the ground
you never think you get up
up and around
then it goes down
the thought that you found
takes you to town
smashes your face
burns out your heart
then you go home
and turn it into art
it's not easy to die
no matter how down you are, you eventually rise
if not today
then maybe tommorrow
don't let that soul get away
let it fly high to your dying day
this is the chance for one last glance
one brilliant romance
don't cry for the time you lost in your life
the money you spent or those cheap white lies
kiss them goodbye
and see whats left
I know its you
I hope its you
I bless the rains and winds coming in
from africa to malaga
:)
Tysta leken börjar nu.
Caligula.
oj. vad snabbt man dör egentligen. men varför ska det vara så utdraget. på så sätt varar det för länge.
jag hinner aldrig med. jag hinner aldrig dämpa fallet. helt plötsligt bara.
jag som började klättra uppåt. vem orkar börja om igen, och igen...och igen.
jag kan lika gärna stanna här,
men jag vill inte.
I change shapes just to hide in this place but I'm still an animal.
_KÄNNER MIG SÅ JÄVLA GLAD!_
Ska inte bara se Miike Snow, utan JJ också, som ska vara förband! Helt galet underbart. Så jävla perfekt.
Så himla bra timing, behöver sånt här nu.
Det är det bästa sättet att koppla bort sig själv från är att försvinna in i musiken, i mörkret och bland strålkastarna som blinkar och lyser i takt med scenen och golvet och banden. Man blir hel igen, även om det är två steg fram och ett steg bak.
Så länge det finns musik finns det liv och inget annat.
<3
The answer, my friend, is blowin' in the wind.
Just nu känner jag att jag inte kan fixa grejerna för Konstfack. Men jag ska jobba jättemycket nu i helgen när mamma åker till Skellefe. Får typ inte sova och koppla bort mig från alla.
Grejen är den att jag har tusen idéer som översvämmar mitt huvud. Jag vet inte vart jag ska börja, vilken jag ska fortsätta bygga på, vilken som är den bästa. Jag är helt lost i min egen värld där jag borde kunna hitta. Jag kan ju inte prova alla och se hur det blir.
Time is running out.
Men jag kan det här. Okej? Även om jag inte kommer in.
Så just nu tänker jag göra annat.
Jag vet att jag inte borde, men om jag inte gör det så kommer jag sitta här utan att komma någon vart i alla fall. Så det är lika bra att få vilja av att bara göra andra saker ur vägen.
Måste fixa kaffe, för just nu vill jag inget annat än att sitta uppe hela natten och måla eller nåt. Lyssna på en massa Fang Island och andra lyckopillers-band jag älskar.
Föresten, det känns typ lite som vår i luften? Eller är det bara jag som inbillar mig? Hoppas.
2.5.
Cassie: Do you know what hurts most about a broken heart? Not being able to remember how you felt before... try and keep that feeling, because... if it goes... you'll never get it back
Chris: What happens then?
Cassie: You lay waste to the world... and everything in it.
Chris: What happens then?
Cassie: You lay waste to the world... and everything in it.
Domino.
Har man ont så är whiskey det enda som funkar, har jag lärt mig.
Men typ...jag tror min superblandning av vodka, bailey's och o'boy också går bra. Enda problemet nu är att vodkan tog slut och det var liksom inte mitt. Heh...måste ersätta den innan någon märker. Smart.
Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som om allt faller samman. Jag vill inte säga varför heller, vet inte, men så har det ju aldrig varit överhuvudtaget hos mig. Man säger inget helst. Allt blir bara så awkward och konstigt. Jag vet fortfarande inte varför heller.
"Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser."
Den raden är mer än träffande. Sanningen känns, och den raden är sanningen.
Jag ska inte belasta folk, det är väl inte rättvist. Jag kan bära allt själv.
Men ibland önskar man att det inte var så. Ibland önskar jag att jag kunde radera allt bara. Skriva ut det och kasta i havet så att det flöt bort från mig. Långt, långt bort.
Och jag vill inte prata om det här med mammas pojkvän, som jag tycker om, men nej. Inte med någon i princip. Det känns inte rätt. Det måste väl kännas rätt om man pratar med folk, eller? För annars blir det ju fel. Logiskt nog.
Och tänk om jag skulle prata med mammas kille, tänk om det skulle leda till läskiga psykologer. Seriöst. Det är inte min grej. Verkligen inte.
Jag tror verkligen inte att vissa saker kan hjälpas. Nu tror jag mer att det är upp till mig.
Jag vet att jag fixar det, men ibland orkar jag bara inte med.
Det värsta är att allt är som dominobrickor. Så fort jag trampar snett, bara lite, så kommer nästa fel och nästa...och nästa. Och varför blir det så? För att man börjar tvivla på sig själv, vilket är dumt. Det vet jag. Men man kan inte stå emot det ibland. Och ja, det är väl det jag hatar mest med hela den här grejen.
Att det börjar gå ut över större delar av mig själv. Det är helt stört. Det är som ett virus. Jag hatar det.
