Thank You For The Venom.
Första gången jag blev helt såld för musiken. Första gången allt kändes så mycket mer än annat jag hört innan. Jag var ung och liten med hår som fick eget liv och började locka sig själv.
Ni tog mitt hjärta, och jag sålde min själ. Jag ville göra allt för er, My Chemical Romance.
Jag vet inte om någon riktigt kan förstå hur mycket av en tragedi det är för mig att dom nu gjort slut. Dom har gjort sitt och nu går ridån ner. Jag står längst fram och ser hur det slutar.
Ja, jag sålde min själ. Till musiken. Jag har sedan dess varit besatt av musik. Jag har behövt det mer än dom flesta, och jag vet att min extremt stora kärlek till musiken är just...extrem. Jag förstår inte hur man ens kan leva på ett annat sätt än just så som jag gör. Jag hade inte ens velat leva utan den. Och jag vet att MCR var bomben som föll och jag såg aldrig mig om igen när jag väl var fast. Många musiker och band fanns innan, men inte på samma sätt. Inte lika stort. Inte lika avgörande. Jag har mycket att tacka dem, så allt är inte tragedi.
Jag formas mycket av musiken. Av personligheterna bakom och runt den. En stort del av mig är just My Chemical Romance. Och jag vet att folk inte tror att man kan ha en lista på hundra musiker som betytt allt för en, men det kan jag. För som jag sa, det jag känner för musiken är extrem kärlek. Jag skulle aldrig kunna beskriva hur jag känner.
My Chem kom tidigt in i mitt liv. Det finns ett ögonblick när Helena precis kommit ut och jag ser en glimt av musikvideon på MTV. Jag stannar till. Jag fastnar. Sen dröjer det ett tag till innan jag hittar dem igen. Och då släpper jag inte taget.
Jag vill sätta mig ner och skriva om alla mina minnen jag har med dem. Men inte nu. Jag skulle inte klara av det (jag har redan försökt idag).
Jag har lärt mig mycket om mig själv genom deras musik. Dom hjälpte mig hitta lite bättre i den här världen som man så lätt går vilse i. När jag var nere så fick jag gråta ut, sedan lyfte de upp mig och jag kände mig starkare med dem vid min sida.
Jag tror att en anledning till varför jag känner så starkt för musiken är för att jag alltid varit ganska ensam. Musiken har alltid funnits där för mig när ingen annan fanns.
Jag är så sjukt jävla tacksam. Jag är så tacksam för att jag fått se dem spela live alla de gånger de besökt Sverige. Tacksam för att jag fått träffa dem. Tacksam över att jag fått skaka hand med dem.
Jag kommer alltid kunna lyssna på deras musik. I all evighet, så länge jag lever och lite till.
Jag gör det nu, dom håller om mig nu när dom gått. Dom finns kvar och får mig att känna mig bättre. Jag känner mig faktiskt ganska så fucking kick-ass med tanke på hur mycket jag gråtit de senaste timmarna. Jag förstår inte riktigt. Men det är så dom alltid gjort. Lyft upp mig. Jag lyssnar på deras musik innan jag ska möta något jag inte riktigt vill möta. Och då känns allt bättre.
Jag är sonen Gerard sjunger om i Welcome to The Black Parade.
"Will you defeat them
Your demons and all the non-believers
The plans that they have made?
Because one day I'll leave you
A phantom to lead you in the summer
To join the black parade."
Jag fryser av gåshuden jag får när jag hör deras musik. Så jävla fantastisk. Så vackert. Otroligt. Starkt. Underbart. Magnifikt. Jag hittar inte de rätta orden...
Jag är väldigt glad att jag har dem. Jag kommer alltid att stå och mima och dansa runt till dem. För det är så jälva underbart och befriande att göra det. Känslan man får av att ge allt man har till Famous Last Words. Känslan man får av The Only Hope For Me Is You. Obeskrivligt.
Tim's Handwriting, Keane @ Münchenbryggeriet 2012-11-12
Åkte hemifrån vid två för att köa vid Münchenbryggeriet med Emelie och fick även lära känna ett par andra trevliga människor som jag typ älskar. Keane-fans är så söta och underbara, de flesta. Vi är det i alla fall!
Okej, så jag missade Richard tidigare, men jag vet att jag alltid kommer få hänga lite med honom sen efteråt så det var lugnt.
Vi träffade förbandet lite, älskade deras kläder. Speciellt Wills jeansjacka, stirrade mest på den.
Senare kom Jesse förbi. Han hade varit och chillat i stan, varit på Bengans och Beyond Retro. Jag var så nyfiken på vilka skivor han hade köpt, men såg det bara när vi skiljdes åt.
Det fanns två ryssar, Tanya och Alex, en chilenare från Finland, Camila, och en finlandssvensk, Maria. Och så förstås Emelie och jag. Vi blev ett bra team och delade upp vart vi ville stå senare så att alla skulle bli glada. Vi hade massa kul!
Jag och Emelie letade efter ett ställe att äta på så jag började gå mot någon typ av bakgårdsparkering och då kunde man höra dom soundchecka! Så mysigt. Det slutade med att vi alla stod där ute och sjöng med, hoppade runt och applåderade när det blev tyst. Nyfikna kontorister samlades vid fönstren och undrade vad vi var för några galningar.
Det var kallt. Men gör aldrig så mycket om man har det så mysigt och bra ändå. Jag hade min supervarma pälsmössa jag fått ärva av pappa. Den är toppen och räddar en verkligen.
Senare fick vi träffa Julia och Patrik som också tillhör TSSSOS (The Super Spiraling Society of Sweden).
Och en Monica från twitter.
Så. Ja. Massa trevligt folk!
Insläpp. Kaos! Nej, inte riktigt. Det gick bra. Vi stod ju självfallet på första raden och det är de bästa platserna.
Förbandet Zulu Winter drog igång. Och var grymma. Vi bestämde oss för att lära oss deras namn så vi kollade upp det lite snabbt innan och vi föll mest för Henry som stod framför oss. Det var så kul! Allt var bara fantastiskt!
Dom spelade i en halvtimme, och jag fick Wills spellista. Så att lära sig namnen var en väldigt bra grej, då kan man liksom fråga dem direkt med namn.
Rodda rodda rodda.
Keane. KEANE. KEANE!!!
Åh så fina. Älskar dem så galet mycket. Fantastiska och underbara och...det finns inga ord. Alls.
Tim har magrat. Rejält. Blir ledsen och orolig. Han är min hjälte. Jag ser verkligen upp till honom. Jag kan vara väldigt Tim av mig bara. Ser upp till alla. Älskar dom.
Det var så vackert.
Jag skrek deras namn och dom log åt mig. Skrattade. Hade kul. Det är bland det bästa med att stå front row, dom kan faktiskt höra en och se vem som säger sakerna. Det är mer kontakt då. Enormt mycket mer.
De extrema fansen vet vilka instrument som används till vilka låtar. Man kan också se ungefär vad för låt som ska spelas om Tim ställer sig upp, eller något liknande. Vi viste att Hamburg song skulle komma och skrek ju det av glädje. Tom skrattade, och kollade på oss och log och började berätta lite små saker som han alltid gör.
Han hade klippt sig tidigare den dagen hos en frisör som bott i Sverige i 25 år. Han hade försökt att prata svenska hela tiden, men de han pratade med svarade ändå på engelska. Haha, stackarn, lite kul. Hursomhelst så undrade Tom om det ens var någon mening att lära sig svenska då och så hade han försökt lära sig säga "Jag älskar dig" lite, och han frågade om han gjorde rätt.
Så vi lärade honom säga det mitt under spelningen. Så jävla coolt.
Det var nästan som om det bara var vi där, och att det var vår privata spelning.
Jag saknade bara Icca, så jag ringde henne under Bedshaped. Vet inte hur mycket det kostar att ringa till Frankrike men strunt samma. Vi gör sånt. Och hon är min bästis.
Jag ringde Viktor också under Sovereign Light Café. Han lyssnar inte på Keane i princip, men han tycker om den låten i alla fall, så han fick höra den. För han är också bäst.
Sen när det var helt slut och dom bugade för sig så kom Richard fram till scenkanten och räckte oss varsin trumpinne och han hade bara fyra. Jag och Emelie fick varsin. Han gav dem till oss direkt. Med ögonkontakt. Så jävla fin. När vi senare får träffa honom efter spelningen säger han att vi förtjänade dem, så han ville att vi skulle ha dem såklart.
Tidigare under dagen hade vi dessutom pratat om att man aldrig får en trumpinne för att alla bara slänger ut dem. Och så får vi dem personligen. Helt sjukt.
Jag fick även två av Toms plektrum, och ett från Jesse med hans initialer på. Och Toms vatten som vi drack utav, heligt. Dessutom var jag extremt törstig då inget vatten kastade ut.
Vi gick förbi merchen och köpte Zulu Winters siva, som vi även fick signerade. Dom var jättetrevliga och hälsade sådär brittisktartigt. "Hello, I'm Henry, nice to meet you" och sedan bugade han, hahaa, vad söta.
Vi gick och hämtade våra jackor, drog ut, och väntade på dem därute en stund.
Så vi fick hänga lite med Tim, Jesse och Richard! Wiie!
När Tim gått kom Richard och signerade våra trumpinnar och pratade lite om musik och tipsade om ett svenskt band, The Wannadies. Klottrade ner allt på min handled.
Och vi fick veta hans favoritlåt med The Smiths. Han är så söt, han sa att han egentligen skulle behöva en timme på iTunes för att kunna avgöra det. Sen så plockade han fram sin iPhone och kollade lite och funderade och sa sedan att "Last Night I Dreamt..." fick bli hans. Klottra ner. Klottra mer.
Vi tog våra gruppbilder och så kom Jesse. Vi pratade lite och då frågade vad han hade köpt för skivor. En skiva sög, så han sa att den kunde man strunta i, men han gillade något som jag skulle skriva ner, men jag hann inte. Han såg ner på min hand och utbrister sedan "You have Tim's handwriting".
!!!
!!!!!!!!
Wooow, really?
Så jag minns faktiskt inte vilket band jag skulle skriva ner nu, men jag hade redan lyssnat på dem tidigare. Men just nu kan jag inte komma vad det var han sa. Fuck. Men å andra sidan.
I have Tim's Handwriting.
Och det tycker jag är typ bland det bästa någon någonsin sagt till mig. Världens komplimang. För för mig så är det verkligen en komplinmang. Och för många andra också. Jag känner mig magisk! Speciellt med tanke på att han är min hjälte. Jag har aldrig ens tänkt på det. Och att Jesse säger det är helt sjukt.
Så jag har alltså haft ännu en underbar Keane-dag att tillägga till mina andra Keaneminnen. Jag älskar dom. Punkt.
Det var magiskt.
They're magic, som Tom sa om Zulu Winter.
Keane är också det.
Magiska.
Newkid - Jag gråter bara i regnet.
Erik Hassle - Nothing can change this love.
Mylo Xyloto.
Sköldpadda.
The Boat Song. <3<3<3
Don't be a drag, just be a queen.
Hon äger.
L.I.F.E.G.O.E.S.O.N. - Noah and the Whale.
Josiah Leming - You, I Love.
Alltså. Den här människan.
Broken Family Band - Love Your Man, Love Your Woman.
_Love Out Of Lust_
Anyone else but you - The Moldy Peaches. <3
Så fin. <3
I Miss You.
Le ciel dans une chambre.
Yann Tiersen.
I can't understand - Air Traffic.
FUCK YEAH.
You Ate My Dog.
