Det här är inte djupt.
Blargh på dig natten. Jag orkar inte skriva fint. Får alltid ont i nacken av att sitta i den gröna soffan hos Icca. Det är inte att den är obekväm utan det är bara det att nackböjen sitter så högt upp så den bah nu Rosie, nu kommer det kännas cp i nacken på dig.
Ja, jag ska flytta på mig.
Och ja, vi kan kolla på Glee nu. :P
Hon äger.
Creep.
Vad spelar det för roll om man bryr sig när man själv inte betyder något? Att man verkligen gör det verkar ändå inte göra någon skillnad. Kanske bara värre. För det blir liksom inte lättare att gå.
Tillståndet @ Ung Teater i Täby.
Så blev affischen. :)
Månen.
Jag vet, låter som om jag inte har något liv men...det är så jävla coolt att _se_ månen stiga upp från huset mittemot mitt.
Det första jag la märke till var hur fint det lyste där, tänkte "det måste väl vara månen".
Efter en stund ser man en liten liten bit av den.
Sedan växer den mer och mer.
Och nu svävar den runt där som en rund boll och är jättefin.
Lyssnar på den spellistan.
Jag svär i mina tankar.
Mår skit.
Först råkar jag överdosera en massa, sen kan man inte äta eller dricka men spotta jättemycket. Vilket i sin tur leder till att världen börjar snurra när jag står i duschen så att jag i nån slags panik tar på mig handduk och kastar mig i sängen.
Jag ogillar min hals just nu, väldigt mycket.
Och varför är det så att man alltid ska tänka på allt annat tråkigt när man redan har så mycket skit going on?
Det lär knappast bli bättre då.
Människor är allt bra konstiga.
Jesus...nån? Jag vill bli galet frisk nu!
Jag hatälskar dig.
Spring, spring, spring.
"The dog days are over
The dog days are done
The horses are coming
So you better run
Run fast for your mother, run fast for your father
Run for your children, for your sisters and brothers
Leave all your love and your longing behind
You cant carry it with you if you want to survive"
The dog days are done
The horses are coming
So you better run
Run fast for your mother, run fast for your father
Run for your children, for your sisters and brothers
Leave all your love and your longing behind
You cant carry it with you if you want to survive"
Noah and the Whale, 10/4, Hornstull Strand.
Lätt bland de bästa spelningarna jag någonsin varit på. Jag älskar hur nära och fint allt var. Strand är som mitt nya hem, som min 44:a och som min Sherwood. Jag tror jag är kär.
Och hur fantastiska var inte Noah? Går knappt att beskriva, som vanligt när man känner sig helt blown away.
Jag älskar deras skivor, varenda låt, varenda rad...allt. Så när jag säger att det som är inspelat på skiva verkligen är ingenting emot hur dom låter live, så är det galet.
_G
ALET_
Men så sant. Jag blir nästan frustrerad. Varför har inte dom spelat in en Live-DVD? När ska dom göra det då?
Publiken var fin. Och inte blodtörstiga som de ibland kan vara på vissa spelningar, så jag kunde glatt hoppa, dansa, röra på mig och leva livet utan att någon smet framför mig. Och juste, längst fram, mitten, duh. Med Angelica och Elma, två fina människor. Vi gick fel först, och sen blargh, there it is!
Dom körde en instrumental version av Bohemian Rhapsody när det snart var dags för dem att inta
scenen, vilket var helt magiskt!
Alla började sjunga, och det lät fint. Vid runt 4.57 minuter in i låten (kollade nu i efterhand) så kommer
dom ut!
Och jag dör.
Skrek som fan, gjorde mina klassiska hopp. Jag vet inte hur, men jag kan verkligen hoppa _högt_ på spelningar.
Jag älskar energin man får när man står där och ser och hör bland det finaste man kan se och höra på hela jorden.
Jag älskar glädjen som skjuter en rakt i hjärtat.
Jag älskar texter som slår till en för att de är så jävla fantastiska. Även om de inbland kan göra ont.
Jag älskar instrumenten, crescendon och ljuset och värmen och hår som flyger och alla rörelser.
Det är så vackert att se och känna allt det här. Nuet är nuet och ingenting annat när man står där. Allt annat som snurrar i huvudet blir som dimma längst bak i lokalen och som inte kan röra en just då. Och det är så skönt att slippa dem.
Visst är det vackert också när man ser personer som blir till ett med musiken? Syftar på de som spelar. Dom liksom känner med instrument eller med rösten.
Stämningen var episk. Man kunde verkligen se hur glada dom var på scenen, skrattade och höll på.
Det är som en liten flashback tillbaka till förra sommaren, mitt ute i Sherwoodskogen, när Angelica och jag var och såg Keane. Dom var så glada!
Och Noah var så glada så dom typ sprack? Så himla fint.
Jag är jättetrött, men vill inte sova. Jag vill liksom bara tänka på hur underbart det var.
Jag älskar Noah and the Whale.
♥
Tom. ♥
Han är så jävla fin.
Så himla nära, man kunde liksom peta på dem. Nästan för nära, fick ibland luta mig bakåt/backa lite när jag skulle ta bilder. Vilket alltså är awesome. Surt att jag inte slängde ner systemkameran i påsen trotts allt, men jag ångrar ingenting och lär mig till nästa gång vad gäller Strand. För det var så perfekt.
L.I.F.E.G.O.E.S.O.N. - Noah and the Whale.
TAGGAD SOM EN KAKTUS.
(eller kanske som en igelkott. vet inte. kan vara kotte sen, först kaktus).
Har väntat på det här i evigheter. Söndag nu tack!
♥
Lång dag.
Idag har jag lekt med Lukas och Louise. Och jag älskar dem. Vi har bakat kladdkaka och brottats, lekt en filipinsk lek och...lekt. Jag hatar mig mage för jag blir mätt så snabbt och sen går jag omkring med vad som känns som en spänd mage som trycker utåt inifrån och det gör ont.
Nu är jag galet trött. Hjälpte mamma på jobbet för hennes arm är skadad och sen åkte jag snabbt hem, gick ut med hunden, tillbaka till stan och så var jag där tills elva. Nu ska jag sova. Jag ska megaresearcha på alla intressanta utbildningar imorgon så jag inte missar anmälningasdatumet och failar. Men jag vet liksom inte vad jag vill fastän jag gör det.
Jag älskar Pixar.
Upp är en sån himla fin film. Jag vill också flyga sådär...med färgglada ballonger på taket.
♥
Josiah Leming - You, I Love.
Alltså. Den här människan.
POKÉMON!
Jag tänker nog försöka få Angelica att titta på Pokémon med mig i helgen, åtminstone en dag! Och nästa Glee!
Annars dör jag. Jag är alldeles för pokémonpepp och måste måste måste ha POKÉMON.
Stod och dansade till soundrtracket till första filmen idag när jag hade duschat klart. Håret torkar snabbare när man vifta på huvudet. Jag vet. Men skitsamma, det är ju ändå ingen som ser (hoppas jag).
På tåget hem från allt upptäcker jag att Keeso messat min mammas chef. Typ min chef också när jag barnvaktar Charlie. Har aldrig känt mig så major-facepalm-gånger-tusen på en och samma dag. Haha, fint.
Och jag har aldrig tänkt "fuckfuckfuckfuckshitshitshitfuckfuckfuckomfg" så många gånger inom loppet av några sekunder som jag gjorde idag. Men, skitsamma, it's a good laugh.
Angelica fick sin gris. Den är söt. Lika söt som min (för dom är likadana).
Åh...jag saknar Angelica! Vi ska göra världens bästa chokladpuddig på fredag!
On a day like today.
Hold my hand as I'm lowered.
Fredag.
En sån där morgon när man bara går och går, är trött men man sover inte ändå.
Vinkade av Angelica vid Östra och hoppade på 72:an. Observatorielunden är i alla fall sig likt. Och så är det dimmigt.
Dimmig/dimma/dimmigt är ett bra ord, man kan känna så också. Och det låter lite vackert.
Youth knows no pain.
Du vet den där känslan av fullständig tomhet, det där hopplösa och tidskrävande och döda tillståndet. Jag verkligen hatar den.
Det snurrar i mitt huvud och jag undrar om man kan dansa bort sådant. Så jag provar det, men inser att jag lika gärna kan gå och ta en dusch så att jag inte känner mig så frusen längre. Även om det nu faktiskt fungerar för stunden. Jag tror jag måste gå och äta, har inte ätit på snart 24 timmar. Under dessa timmar har jag hunnit kastas till månen och jag stannar nog här en stund till.
Han hade ett namn, Jacob, tack du. Det var kul med dig i alla fall, så jag kunde låta adrenalinet ta över mig och mina djupare tankar. Man försvinner fast man finns och det är skönt, man slipper tänka och rivas. Man slipper ganska mycket om inte allt.
Sen drog vi. Jag och min Angelica. Tog en promenad, stötte på en skuttande och lullig nisse, han var trevlig. Hoppas han och hans gäng hade det galet grymt sen dit dom gick. H- fontänen var sig likt med de gula väggarna och valven runt om.
Angelica hade hemska skor som skadade henne.
Själv hade jag naglar och ett destruktivt hjärta.
Vi sov lite sen efter en fin tur med nattbussen, drack kaffe i sällskap av Angelicas mamma (Mia!) innan hon skulle till skolan.
Jag gick på promenad. Observatorielunden, sen gick jag till Folkuniversitetet och hämtade lite papper. Han som jobbar i matsalen är bäst. Gjorde dagen så mycket bättre utan att han ens vet om det. Söt.
Känner att det är många främlingar som fått mig att bli mer sunshine och bubbly. ♥
