Stängda dörrar.
Stängda, låsta och igenbommade dörrar. Och fönster.
Det jag har är ett nyckelhål, om ens det, för att kunna ta mig in någonstans.
Det känns som om jag inte kommit vidare det här gången heller. Jag står bara här på utsidan och det gör riktigt jävla ont. Jag måste gå igenom en hel del för att bara få stå här och vänta. Man vill bara ge upp, men man kan inte.
Thank You For The Venom.
Första gången jag blev helt såld för musiken. Första gången allt kändes så mycket mer än annat jag hört innan. Jag var ung och liten med hår som fick eget liv och började locka sig själv.
Ni tog mitt hjärta, och jag sålde min själ. Jag ville göra allt för er, My Chemical Romance.
Jag vet inte om någon riktigt kan förstå hur mycket av en tragedi det är för mig att dom nu gjort slut. Dom har gjort sitt och nu går ridån ner. Jag står längst fram och ser hur det slutar.
Ja, jag sålde min själ. Till musiken. Jag har sedan dess varit besatt av musik. Jag har behövt det mer än dom flesta, och jag vet att min extremt stora kärlek till musiken är just...extrem. Jag förstår inte hur man ens kan leva på ett annat sätt än just så som jag gör. Jag hade inte ens velat leva utan den. Och jag vet att MCR var bomben som föll och jag såg aldrig mig om igen när jag väl var fast. Många musiker och band fanns innan, men inte på samma sätt. Inte lika stort. Inte lika avgörande. Jag har mycket att tacka dem, så allt är inte tragedi.
Jag formas mycket av musiken. Av personligheterna bakom och runt den. En stort del av mig är just My Chemical Romance. Och jag vet att folk inte tror att man kan ha en lista på hundra musiker som betytt allt för en, men det kan jag. För som jag sa, det jag känner för musiken är extrem kärlek. Jag skulle aldrig kunna beskriva hur jag känner.
My Chem kom tidigt in i mitt liv. Det finns ett ögonblick när Helena precis kommit ut och jag ser en glimt av musikvideon på MTV. Jag stannar till. Jag fastnar. Sen dröjer det ett tag till innan jag hittar dem igen. Och då släpper jag inte taget.
Jag vill sätta mig ner och skriva om alla mina minnen jag har med dem. Men inte nu. Jag skulle inte klara av det (jag har redan försökt idag).
Jag har lärt mig mycket om mig själv genom deras musik. Dom hjälpte mig hitta lite bättre i den här världen som man så lätt går vilse i. När jag var nere så fick jag gråta ut, sedan lyfte de upp mig och jag kände mig starkare med dem vid min sida.
Jag tror att en anledning till varför jag känner så starkt för musiken är för att jag alltid varit ganska ensam. Musiken har alltid funnits där för mig när ingen annan fanns.
Jag är så sjukt jävla tacksam. Jag är så tacksam för att jag fått se dem spela live alla de gånger de besökt Sverige. Tacksam för att jag fått träffa dem. Tacksam över att jag fått skaka hand med dem.
Jag kommer alltid kunna lyssna på deras musik. I all evighet, så länge jag lever och lite till.
Jag gör det nu, dom håller om mig nu när dom gått. Dom finns kvar och får mig att känna mig bättre. Jag känner mig faktiskt ganska så fucking kick-ass med tanke på hur mycket jag gråtit de senaste timmarna. Jag förstår inte riktigt. Men det är så dom alltid gjort. Lyft upp mig. Jag lyssnar på deras musik innan jag ska möta något jag inte riktigt vill möta. Och då känns allt bättre.
Jag är sonen Gerard sjunger om i Welcome to The Black Parade.
"Will you defeat them
Your demons and all the non-believers
The plans that they have made?
Because one day I'll leave you
A phantom to lead you in the summer
To join the black parade."
Jag fryser av gåshuden jag får när jag hör deras musik. Så jävla fantastisk. Så vackert. Otroligt. Starkt. Underbart. Magnifikt. Jag hittar inte de rätta orden...
Jag är väldigt glad att jag har dem. Jag kommer alltid att stå och mima och dansa runt till dem. För det är så jälva underbart och befriande att göra det. Känslan man får av att ge allt man har till Famous Last Words. Känslan man får av The Only Hope For Me Is You. Obeskrivligt.
DIY Totem skjorta
Totemviktor.
Dagen under november då det vrider lite i en.
Officiellt 22 år nu.
Jag tror vi slutade fira när jag var runt 11, så det blir alltid lika jobbigt när någon frågar om vad man fått i present, om man blev väckt med födelsedagsmys och jag vet inte vad. Det är på riktigt asjobbigt. Jag vet verkligen aldrig vad jag ska svara och det brukar bli ett "ehm...vi är inte riktigt så..." medan jag kollar bort på något annat eller ner på golvet. Egentligen vänder jag inte blicken någonstans, jag kollar på ingentinget.
Okej, så nej. Vi firar väl inte sådär. Jo, man kan bli lite ledsen, men sen så är det inte en så big deal.
Vi är ganska splittrade och jag ser inte riktigt någon vettig anledning till det faktiskt. Min bror, jag har bara en, sa inte ens grattis. Men det är ju inte det jag vill ha. Jag vill inte ha en helhet för en dag. Så jag tänkte att jag skulle strunta i det där. Helt. Jag vill ha kul!
Jag firade med min älskling istället. För jag vill också kunna känna att jag ändå föddes den där novemberdagen för 22 år sedan. Jag älskar att fira de jag älskar, och det är skönt att jag har honom som gör detsamma för mig.
Jag tror vi slutade fira när jag var runt 11, så det blir alltid lika jobbigt när någon frågar om vad man fått i present, om man blev väckt med födelsedagsmys och jag vet inte vad. Det är på riktigt asjobbigt. Jag vet verkligen aldrig vad jag ska svara och det brukar bli ett "ehm...vi är inte riktigt så..." medan jag kollar bort på något annat eller ner på golvet. Egentligen vänder jag inte blicken någonstans, jag kollar på ingentinget.
Okej, så nej. Vi firar väl inte sådär. Jo, man kan bli lite ledsen, men sen så är det inte en så big deal.
Vi är ganska splittrade och jag ser inte riktigt någon vettig anledning till det faktiskt. Min bror, jag har bara en, sa inte ens grattis. Men det är ju inte det jag vill ha. Jag vill inte ha en helhet för en dag. Så jag tänkte att jag skulle strunta i det där. Helt. Jag vill ha kul!
Jag firade med min älskling istället. För jag vill också kunna känna att jag ändå föddes den där novemberdagen för 22 år sedan. Jag älskar att fira de jag älskar, och det är skönt att jag har honom som gör detsamma för mig.
Vi gick på The Used- signeringen på gamla goda Bengans. En sådan besvikelse man fick av ens barndomshjältar! För det första var dom sena, för det andra dryga och för det tredje: nej.
Jag var livrädd och dom såg hotfulla ut. Hahaha!
Så det var det. Tur är väl att musiken är bra i alla fall.
Vi åkte vidare hem till honom och jag fick öppna mina presenter. Jag älskade dem. Bara den lilla texten på paketet gjorde mig till världens lyckligaste och jag ska spara den föralltid.
Jag fick tusen pussar och kramar, och vi gick runt och bara var lyckliga.
Det är så jag vill finnas.
Hans mamma lagade jättegoda panbiffar.
Vi kollade på Anger Management och åt av chokladen han fick när han fyllde år.
Och vi hade det otroligt mysigt.
Någon gång i veckan ska vi ut på middag med min mamma och fira lite till! Det är en grej jag och min mor alltid gör, och nu tar jag med mig min Viktor.
Jag älskar honom. Han är den finaste människan jag vet.
20121116 och snart 20121118
Imorgon, runt fem på morgonen, så blir jag 22. Undrar vad som väntar mig under 22-året? Timo har det tatuerat på bröstet, det måste väl ändå betyda att det är bra!
Jag har lite ålderskris. Mest för att jag vill saker, men allt är så ovisst. Och jag är lite rädd för den ovissheten. Men jag vet att det kommer att fixa sig. Och jag kommer att klara mig. Jag ska bara fortsätta drömma drömmar större än störst, och bli det jag inte riktigt vet än, men jag går åt rätt håll.
Jag har lite ålderskris. Mest för att jag vill saker, men allt är så ovisst. Och jag är lite rädd för den ovissheten. Men jag vet att det kommer att fixa sig. Och jag kommer att klara mig. Jag ska bara fortsätta drömma drömmar större än störst, och bli det jag inte riktigt vet än, men jag går åt rätt håll.
Min älskade V fyllde år igår och det firades på ett mysigt vis. Jag gick upp tidigt och drog iväg. Vi möttes upp och köpte Varm & Kall, för det är så gott.
Sedan tog vi bussen hem till honom och stötte på hans roliga kompis Simon.
Han fick öppna sina presenter från mig och blev jätteglad. Han är så fin så jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Jag tror jag smällt in i havet och åker jorden runt.
Han fick en fin ryggsäck med fina mönster på. Den är enkel, men less is more.
Och så fick han en jättestor Sherlock Holmes samling som vi ska läsa för varandra när vi myser och gosar.
Vi åt middag med hans familj och mormor och morfar. Jag blev så mätt. Jag hade knappt ätit nåt alls.
Tårta åt vi lite senare med blåbärste som doftade ljuvligt.
Det var jättegott alltsammans.
Vi sprang iväg till bussen vid åtta och åkte in till Hornstull. Vi hade tänkt gå på Twin Shadows spelning på Strand, men väl i kön så smet vi iväg på en fin nattpromenad istället och drack vårat äppelvin.
Vi gick mot Fridhemsplan över Västerbron. Det var jättefint med alla ljus runt hela staden. Vi gick till en park där och satte oss och pussades och kramades.
Sedan åkte vi hem till mig.
Tim's Handwriting, Keane @ Münchenbryggeriet 2012-11-12
Här sitter jag och lyssnar på The Vaccines. I måndags hade jag en av de bästa dagarna i mitt liv såklart. Om det är något som har med Keane att göra så kan det bara bli bäst.
Åkte hemifrån vid två för att köa vid Münchenbryggeriet med Emelie och fick även lära känna ett par andra trevliga människor som jag typ älskar. Keane-fans är så söta och underbara, de flesta. Vi är det i alla fall!
Okej, så jag missade Richard tidigare, men jag vet att jag alltid kommer få hänga lite med honom sen efteråt så det var lugnt.
Vi träffade förbandet lite, älskade deras kläder. Speciellt Wills jeansjacka, stirrade mest på den.
Senare kom Jesse förbi. Han hade varit och chillat i stan, varit på Bengans och Beyond Retro. Jag var så nyfiken på vilka skivor han hade köpt, men såg det bara när vi skiljdes åt.
Det fanns två ryssar, Tanya och Alex, en chilenare från Finland, Camila, och en finlandssvensk, Maria. Och så förstås Emelie och jag. Vi blev ett bra team och delade upp vart vi ville stå senare så att alla skulle bli glada. Vi hade massa kul!
Jag och Emelie letade efter ett ställe att äta på så jag började gå mot någon typ av bakgårdsparkering och då kunde man höra dom soundchecka! Så mysigt. Det slutade med att vi alla stod där ute och sjöng med, hoppade runt och applåderade när det blev tyst. Nyfikna kontorister samlades vid fönstren och undrade vad vi var för några galningar.
Det var kallt. Men gör aldrig så mycket om man har det så mysigt och bra ändå. Jag hade min supervarma pälsmössa jag fått ärva av pappa. Den är toppen och räddar en verkligen.
Senare fick vi träffa Julia och Patrik som också tillhör TSSSOS (The Super Spiraling Society of Sweden).
Och en Monica från twitter.
Så. Ja. Massa trevligt folk!
Insläpp. Kaos! Nej, inte riktigt. Det gick bra. Vi stod ju självfallet på första raden och det är de bästa platserna.
Förbandet Zulu Winter drog igång. Och var grymma. Vi bestämde oss för att lära oss deras namn så vi kollade upp det lite snabbt innan och vi föll mest för Henry som stod framför oss. Det var så kul! Allt var bara fantastiskt!
Dom spelade i en halvtimme, och jag fick Wills spellista. Så att lära sig namnen var en väldigt bra grej, då kan man liksom fråga dem direkt med namn.
Rodda rodda rodda.
Keane. KEANE. KEANE!!!
Åh så fina. Älskar dem så galet mycket. Fantastiska och underbara och...det finns inga ord. Alls.
Tim har magrat. Rejält. Blir ledsen och orolig. Han är min hjälte. Jag ser verkligen upp till honom. Jag kan vara väldigt Tim av mig bara. Ser upp till alla. Älskar dom.
Det var så vackert.
Jag skrek deras namn och dom log åt mig. Skrattade. Hade kul. Det är bland det bästa med att stå front row, dom kan faktiskt höra en och se vem som säger sakerna. Det är mer kontakt då. Enormt mycket mer.
De extrema fansen vet vilka instrument som används till vilka låtar. Man kan också se ungefär vad för låt som ska spelas om Tim ställer sig upp, eller något liknande. Vi viste att Hamburg song skulle komma och skrek ju det av glädje. Tom skrattade, och kollade på oss och log och började berätta lite små saker som han alltid gör.
Han hade klippt sig tidigare den dagen hos en frisör som bott i Sverige i 25 år. Han hade försökt att prata svenska hela tiden, men de han pratade med svarade ändå på engelska. Haha, stackarn, lite kul. Hursomhelst så undrade Tom om det ens var någon mening att lära sig svenska då och så hade han försökt lära sig säga "Jag älskar dig" lite, och han frågade om han gjorde rätt.
Så vi lärade honom säga det mitt under spelningen. Så jävla coolt.
Det var nästan som om det bara var vi där, och att det var vår privata spelning.
Jag saknade bara Icca, så jag ringde henne under Bedshaped. Vet inte hur mycket det kostar att ringa till Frankrike men strunt samma. Vi gör sånt. Och hon är min bästis.
Jag ringde Viktor också under Sovereign Light Café. Han lyssnar inte på Keane i princip, men han tycker om den låten i alla fall, så han fick höra den. För han är också bäst.
Sen när det var helt slut och dom bugade för sig så kom Richard fram till scenkanten och räckte oss varsin trumpinne och han hade bara fyra. Jag och Emelie fick varsin. Han gav dem till oss direkt. Med ögonkontakt. Så jävla fin. När vi senare får träffa honom efter spelningen säger han att vi förtjänade dem, så han ville att vi skulle ha dem såklart.
Tidigare under dagen hade vi dessutom pratat om att man aldrig får en trumpinne för att alla bara slänger ut dem. Och så får vi dem personligen. Helt sjukt.
Jag fick även två av Toms plektrum, och ett från Jesse med hans initialer på. Och Toms vatten som vi drack utav, heligt. Dessutom var jag extremt törstig då inget vatten kastade ut.
Vi gick förbi merchen och köpte Zulu Winters siva, som vi även fick signerade. Dom var jättetrevliga och hälsade sådär brittisktartigt. "Hello, I'm Henry, nice to meet you" och sedan bugade han, hahaa, vad söta.
Vi gick och hämtade våra jackor, drog ut, och väntade på dem därute en stund.
Så vi fick hänga lite med Tim, Jesse och Richard! Wiie!
När Tim gått kom Richard och signerade våra trumpinnar och pratade lite om musik och tipsade om ett svenskt band, The Wannadies. Klottrade ner allt på min handled.
Och vi fick veta hans favoritlåt med The Smiths. Han är så söt, han sa att han egentligen skulle behöva en timme på iTunes för att kunna avgöra det. Sen så plockade han fram sin iPhone och kollade lite och funderade och sa sedan att "Last Night I Dreamt..." fick bli hans. Klottra ner. Klottra mer.
Vi tog våra gruppbilder och så kom Jesse. Vi pratade lite och då frågade vad han hade köpt för skivor. En skiva sög, så han sa att den kunde man strunta i, men han gillade något som jag skulle skriva ner, men jag hann inte. Han såg ner på min hand och utbrister sedan "You have Tim's handwriting".
!!!
!!!!!!!!
Wooow, really?
Så jag minns faktiskt inte vilket band jag skulle skriva ner nu, men jag hade redan lyssnat på dem tidigare. Men just nu kan jag inte komma vad det var han sa. Fuck. Men å andra sidan.
I have Tim's Handwriting.
Och det tycker jag är typ bland det bästa någon någonsin sagt till mig. Världens komplimang. För för mig så är det verkligen en komplinmang. Och för många andra också. Jag känner mig magisk! Speciellt med tanke på att han är min hjälte. Jag har aldrig ens tänkt på det. Och att Jesse säger det är helt sjukt.
Så jag har alltså haft ännu en underbar Keane-dag att tillägga till mina andra Keaneminnen. Jag älskar dom. Punkt.
Det var magiskt.
They're magic, som Tom sa om Zulu Winter.
Keane är också det.
Magiska.
Åkte hemifrån vid två för att köa vid Münchenbryggeriet med Emelie och fick även lära känna ett par andra trevliga människor som jag typ älskar. Keane-fans är så söta och underbara, de flesta. Vi är det i alla fall!
Okej, så jag missade Richard tidigare, men jag vet att jag alltid kommer få hänga lite med honom sen efteråt så det var lugnt.
Vi träffade förbandet lite, älskade deras kläder. Speciellt Wills jeansjacka, stirrade mest på den.
Senare kom Jesse förbi. Han hade varit och chillat i stan, varit på Bengans och Beyond Retro. Jag var så nyfiken på vilka skivor han hade köpt, men såg det bara när vi skiljdes åt.
Det fanns två ryssar, Tanya och Alex, en chilenare från Finland, Camila, och en finlandssvensk, Maria. Och så förstås Emelie och jag. Vi blev ett bra team och delade upp vart vi ville stå senare så att alla skulle bli glada. Vi hade massa kul!
Jag och Emelie letade efter ett ställe att äta på så jag började gå mot någon typ av bakgårdsparkering och då kunde man höra dom soundchecka! Så mysigt. Det slutade med att vi alla stod där ute och sjöng med, hoppade runt och applåderade när det blev tyst. Nyfikna kontorister samlades vid fönstren och undrade vad vi var för några galningar.
Det var kallt. Men gör aldrig så mycket om man har det så mysigt och bra ändå. Jag hade min supervarma pälsmössa jag fått ärva av pappa. Den är toppen och räddar en verkligen.
Senare fick vi träffa Julia och Patrik som också tillhör TSSSOS (The Super Spiraling Society of Sweden).
Och en Monica från twitter.
Så. Ja. Massa trevligt folk!
Insläpp. Kaos! Nej, inte riktigt. Det gick bra. Vi stod ju självfallet på första raden och det är de bästa platserna.
Förbandet Zulu Winter drog igång. Och var grymma. Vi bestämde oss för att lära oss deras namn så vi kollade upp det lite snabbt innan och vi föll mest för Henry som stod framför oss. Det var så kul! Allt var bara fantastiskt!
Dom spelade i en halvtimme, och jag fick Wills spellista. Så att lära sig namnen var en väldigt bra grej, då kan man liksom fråga dem direkt med namn.
Rodda rodda rodda.
Keane. KEANE. KEANE!!!
Åh så fina. Älskar dem så galet mycket. Fantastiska och underbara och...det finns inga ord. Alls.
Tim har magrat. Rejält. Blir ledsen och orolig. Han är min hjälte. Jag ser verkligen upp till honom. Jag kan vara väldigt Tim av mig bara. Ser upp till alla. Älskar dom.
Det var så vackert.
Jag skrek deras namn och dom log åt mig. Skrattade. Hade kul. Det är bland det bästa med att stå front row, dom kan faktiskt höra en och se vem som säger sakerna. Det är mer kontakt då. Enormt mycket mer.
De extrema fansen vet vilka instrument som används till vilka låtar. Man kan också se ungefär vad för låt som ska spelas om Tim ställer sig upp, eller något liknande. Vi viste att Hamburg song skulle komma och skrek ju det av glädje. Tom skrattade, och kollade på oss och log och började berätta lite små saker som han alltid gör.
Han hade klippt sig tidigare den dagen hos en frisör som bott i Sverige i 25 år. Han hade försökt att prata svenska hela tiden, men de han pratade med svarade ändå på engelska. Haha, stackarn, lite kul. Hursomhelst så undrade Tom om det ens var någon mening att lära sig svenska då och så hade han försökt lära sig säga "Jag älskar dig" lite, och han frågade om han gjorde rätt.
Så vi lärade honom säga det mitt under spelningen. Så jävla coolt.
Det var nästan som om det bara var vi där, och att det var vår privata spelning.
Jag saknade bara Icca, så jag ringde henne under Bedshaped. Vet inte hur mycket det kostar att ringa till Frankrike men strunt samma. Vi gör sånt. Och hon är min bästis.
Jag ringde Viktor också under Sovereign Light Café. Han lyssnar inte på Keane i princip, men han tycker om den låten i alla fall, så han fick höra den. För han är också bäst.
Sen när det var helt slut och dom bugade för sig så kom Richard fram till scenkanten och räckte oss varsin trumpinne och han hade bara fyra. Jag och Emelie fick varsin. Han gav dem till oss direkt. Med ögonkontakt. Så jävla fin. När vi senare får träffa honom efter spelningen säger han att vi förtjänade dem, så han ville att vi skulle ha dem såklart.
Tidigare under dagen hade vi dessutom pratat om att man aldrig får en trumpinne för att alla bara slänger ut dem. Och så får vi dem personligen. Helt sjukt.
Jag fick även två av Toms plektrum, och ett från Jesse med hans initialer på. Och Toms vatten som vi drack utav, heligt. Dessutom var jag extremt törstig då inget vatten kastade ut.
Vi gick förbi merchen och köpte Zulu Winters siva, som vi även fick signerade. Dom var jättetrevliga och hälsade sådär brittisktartigt. "Hello, I'm Henry, nice to meet you" och sedan bugade han, hahaa, vad söta.
Vi gick och hämtade våra jackor, drog ut, och väntade på dem därute en stund.
Så vi fick hänga lite med Tim, Jesse och Richard! Wiie!
När Tim gått kom Richard och signerade våra trumpinnar och pratade lite om musik och tipsade om ett svenskt band, The Wannadies. Klottrade ner allt på min handled.
Och vi fick veta hans favoritlåt med The Smiths. Han är så söt, han sa att han egentligen skulle behöva en timme på iTunes för att kunna avgöra det. Sen så plockade han fram sin iPhone och kollade lite och funderade och sa sedan att "Last Night I Dreamt..." fick bli hans. Klottra ner. Klottra mer.
Vi tog våra gruppbilder och så kom Jesse. Vi pratade lite och då frågade vad han hade köpt för skivor. En skiva sög, så han sa att den kunde man strunta i, men han gillade något som jag skulle skriva ner, men jag hann inte. Han såg ner på min hand och utbrister sedan "You have Tim's handwriting".
!!!
!!!!!!!!
Wooow, really?
Så jag minns faktiskt inte vilket band jag skulle skriva ner nu, men jag hade redan lyssnat på dem tidigare. Men just nu kan jag inte komma vad det var han sa. Fuck. Men å andra sidan.
I have Tim's Handwriting.
Och det tycker jag är typ bland det bästa någon någonsin sagt till mig. Världens komplimang. För för mig så är det verkligen en komplinmang. Och för många andra också. Jag känner mig magisk! Speciellt med tanke på att han är min hjälte. Jag har aldrig ens tänkt på det. Och att Jesse säger det är helt sjukt.
Så jag har alltså haft ännu en underbar Keane-dag att tillägga till mina andra Keaneminnen. Jag älskar dom. Punkt.
Det var magiskt.
They're magic, som Tom sa om Zulu Winter.
Keane är också det.
Magiska.
Vår fina skyllt Emelie gjorde <3
Den Girige
I torsdags drog jag med min Viktor och gick på Dramaten. Vi såg Den Girige och hade platser på rad två precis i mitten, perfekta platser. Vågade inte boka längst fram av någon anledning.
Jag såg verkligen fram emot att äntligen få se den. Biljetterna bokades i september redan och höll det hemligt för älskling. Vilket var jättesvårt!
Den var fantastisk. Rolig, klockren och skådespelarna var helt enastående i sina roller.
Uppspelet vi fick se var dessutom lite speciell då den annars skulle ha blivit inställd (tror någon blev sjuk), men på någon dag bara så hoppade Anita Wall in och tog upp rollen som Frosine. Så jävla bra.
Johan Rabaeus spelade Harpagon, den girige själv. Han gjorde verkligen rollen så tragikomisk, misstänksam och rolig.
Jag hade inte riktigt tänkt på hur den skulle vara, men jag hade höga förväntningar. Eller, egentligen inte, jag bara visste att det skulle vara bra.
Och just den här pjäsen, den versionen, var perfekt.
Jag såg verkligen fram emot att äntligen få se den. Biljetterna bokades i september redan och höll det hemligt för älskling. Vilket var jättesvårt!
Den var fantastisk. Rolig, klockren och skådespelarna var helt enastående i sina roller.
Uppspelet vi fick se var dessutom lite speciell då den annars skulle ha blivit inställd (tror någon blev sjuk), men på någon dag bara så hoppade Anita Wall in och tog upp rollen som Frosine. Så jävla bra.
Johan Rabaeus spelade Harpagon, den girige själv. Han gjorde verkligen rollen så tragikomisk, misstänksam och rolig.
Jag hade inte riktigt tänkt på hur den skulle vara, men jag hade höga förväntningar. Eller, egentligen inte, jag bara visste att det skulle vara bra.
Och just den här pjäsen, den versionen, var perfekt.
Tap tap tap dance!
Jag och älskling kollade på Aladdin igår. Den är lite läskig, men söt. Sedan så visade han mig en parodi på A Whole New World och nu tror jag inte jag kommer kunna se den filmen på samma sätt igen.
Viktor tog med sig Marabou Mint till mig. Den är godast. Mmm. Och jag tror den jagade bort lite av min tjejont också, vilket var hans tanke. Det lustiga är att jag köpte Marabou Mint till honom också. <3
Vi är awesome.
Jag somnade såklart lätt trots energidryck. Viktor somnade typ inte alls.
Och idag.
Idag har jag börjat steppa. Det var så jävla kul!
Lite knasigt bara, för alla hade redan dansat lite och hade till och med skor, förutom jag. Måste komma ikapp under veckan. Under lovet kommer några från Cirque du Soleil och är instruktörer, så att ja...jag måste ligga i nu för jag vill verkligen lära mig något av dem också.
Jag är så glad! Wiie!
Viktor tog med sig Marabou Mint till mig. Den är godast. Mmm. Och jag tror den jagade bort lite av min tjejont också, vilket var hans tanke. Det lustiga är att jag köpte Marabou Mint till honom också. <3
Vi är awesome.
Jag somnade såklart lätt trots energidryck. Viktor somnade typ inte alls.
Och idag.
Idag har jag börjat steppa. Det var så jävla kul!
Lite knasigt bara, för alla hade redan dansat lite och hade till och med skor, förutom jag. Måste komma ikapp under veckan. Under lovet kommer några från Cirque du Soleil och är instruktörer, så att ja...jag måste ligga i nu för jag vill verkligen lära mig något av dem också.
Jag är så glad! Wiie!
Ute i Täby.
Igår åkte jag till Rösjövägen och utförde mitt första uppdrag som privatlärare! Det var lite läskigt, men det gick så bra att jag fick stanna och räkna matte med M i en timme till. Kändes verkligen skönt att få allt gjort. Nu hoppas jag att det fortsätter att gå bra!
Åkte hem till Viktor efteråt. Han sov och var jättesöt.
Han fick ett hav av kyssar och började le, halvsovandes, sådär fint som han gör. Sedan så gosade jag ner mig under hans täcke och var gladast.
Vi lagade mat också! Currykyckling med kokosmjölk och morötter och massa goda kryddor. Och så ris till! Jag gillar inte att koka ris riktigt, så Viktor gjorde det och det blev awesome.
Vi blev jättemätta.
Vi somnade lite och sen kollade vi på Death Note och åt popcorn.
Och drack te. Såklart.
Idag skulle jag också jobba lite, så Viktor skjutsade mig på cykeln bort till bussen. Han är finast.
Åkte hem till Viktor efteråt. Han sov och var jättesöt.
Han fick ett hav av kyssar och började le, halvsovandes, sådär fint som han gör. Sedan så gosade jag ner mig under hans täcke och var gladast.
Vi lagade mat också! Currykyckling med kokosmjölk och morötter och massa goda kryddor. Och så ris till! Jag gillar inte att koka ris riktigt, så Viktor gjorde det och det blev awesome.
Vi blev jättemätta.
Vi somnade lite och sen kollade vi på Death Note och åt popcorn.
Och drack te. Såklart.
Idag skulle jag också jobba lite, så Viktor skjutsade mig på cykeln bort till bussen. Han är finast.
Midsommar.
Vi åkte longboard från Täby Kyrkby till Mörby under fredagen.
Nomnom!
Himlen brann lite en morgon.
Och det dök upp en regnbåge, som inte riktigt syns.
Vi bakade världen finaste kolakakor igår.
Nomnom!Katten Miro.
Hade en fin helg med Viktor. Vi åt kycklingspett med lökringar och potatissnurror som midsommarmat, fett gott.
Vi gillar att tjocka oss, så vi bakade. Men vi åkte så mycket longboard om nätterna så det gör inget, kompensation.
Nu ska jag bara fixa min longboard.
Yoü and I.
Delar av en aprilhimmel.
Ursäkta röran, vi har växt upp.
Nu var det slut. Den förställningen och det orden och scenerna.
Bästa teater-Anders blir nu pappaledig ett tag och lektionerna börjar igen om två veckor, då ska vi jobba med en som heter Stefan. Ser fram emot det! Det är Anders gamla lärare han hade en gång i tiden så det ska bli kul.
Det gick så jävla bra!
Och nu kommer vemodet. För att man saknar det. Men som sagt: längtar till nästa äventyr! Är så pepp, det kommer bli grymt.
Anders fina skyllt ♥
Gordon sminkas av en glad och awesome person.
Fortfarande glad, och gladare när han fick våran present! Som var en stor Ior och choklad. :)
Gordon, min yngsta bästis och gangster.
Min största bästis Icca och jag upptäckte att vi hade symbiosklätt oss. Haha, coolt.
Logen.
Slut. Dags för städning och vårat vita scengolv försvann.
Sen var gick vi alla hem till sig och vi lämnade inga spår efter oss, förutom känslan och ett fint minne hängandes i teaterlokalernas atmosfär.
Ridå.
And now we wait.
(För den som inte vet det är det ett Hermione quote som alltid dyker upp i stunder som dessa.)
Jag är effing stolt. Jag är bäst just nu.
Även om jag inte kommer in så hittar jag andra vägar. Sen att jag uppenbarligen kommer att vara helt förkrossad om jag inte gör det kommer jag att komma över när man inser att man inte kommer någon vart med det.
Är glad att jag har folk som tror på mig. Tack och puss, speciellt till mamma, Kayo, Natha, Viktor och Elma. Det finns så många awesome människor runt om en.
Imorgon ska jag ut i solen, hoppas jag. Ut ska jag i alla fall!!!
Nu ska jag gå och lägga mig brevid Viktor. Han pratar i sömnen och är så himla fin som kom och överraskade mig med praliner när jag behövde det som bäst.
Frånvarande freak.
Just nu mår jag uppenbarligen inte alls bra, men ändå tycker jag att jag mår bäst.
Jag är inte närvarande på något sätt vart jag än går.
Det enda som trampar och slår på mig är arbetsproverna som ska in nästa vecka.
Jag befinner mig i någon typ av shocktillståndspanikisch-mode.
Mest panik.
Folk pratar med mig och jag ser bara undrande tillbaka på dem, blinkar till och så slår det mig att jag inte är där jag är utan någon annanstans.
Ett halvår.
Tacos, Naruto och chips! :D <3
Hello Naruto.
Äntligen lov!
I lördags var jag på Adepts spelning med Nathalie och Henke.
Sen har jag varit med Viktor fram tills nu. Idag bakade vi chocolate chip cookies och kollade på Naruto. Hade nästan glömt bort att jag tyckte om den animen så mycket då det var så länge sen som man såg något avsnitt.
Jag har verkligen älskat vädret de senaste dagarna, visst att det snöade lite igår kväll, det försvann ju ändå idag.
Försökte få Viktor att smeta på sig en ansiktsmask igår, men han var ju helt omöjlig att övertyga. Fan.
Älskar honom. Önskar jag kunde transferera mig (mugglare: teleportera) till hans rum bara för att få sova brevid honom.
Har satt klockan på ringning klockan åtta imorgon. Måste konstfacka.
Vill smälta bort. Det är bara två veckor kvar.
Möbelmässan och designkärlek.
Var på Möbelmässan idag och fick ut så mycket bra och underbar information! Har i princip pratat med alla skolor och deras elever samt en massa designers. Har dessutom fått skoskav och blåsor av att ha gått runt så mycket.
Jag var helt slut. Har inte alls orkat jobbat med något när jag väl kom hem, lagade bara mat och nu lyssnar jag på musik och väntar på att Viktor ska komma hit. Han landade precis så jag känner mig som världens lyckligaste just nu.
Upptäckte dessutom att Göteborgs Universitet är helt fantastiskt! Och jag hittade en grymt bra skola i Danmark med helt underbara möbler. Blit helt lyrisk över all underbar design som finns precis överallt. Jag vill vara en del av den någon gång i framtiden.
Började med de danska arbetsproverna. Har funderat lite mer på hur jag skall utföra det hela nu under kvällen och jag längtar redan till imorgon då jag får sätta igång med att experimentera lite!
Det är så skönt att få arbeta med lera, älskar det.
Jag VILL skapa saker. Jag MÅSTE få göra det, annars kommer jag att dö. Och jag är helt allvarlig i det jag precis skrev.
Jag vill göra allt. Jag vill bygga möbler, designa serviser, affisher, leka med ljussättning, göra skulpturer, fotografera, animera (som jag inte kan....än) och bara göra precis allt. Mönster till tyger och tapeter, mattor...tårtor också kanske.
Så.
Punkt.
Älskar att drömma. Det är bland det bästa och finaste jag har som ingen bara kan förstöra eller ta ifrån mig.
Jag älskar att drömma riktigt jävla stort så det verkligen känns som om man svävar av bara tanken.
Älskar att det är så explosivt.
"After all this time?"
