Backstabber.
Hur kan folk vara så jävla HYPOCRITE.
Man vet aldrig med folk längre.
Hej. Jag väntar på dina mördarblickar, bara så att du får se hur värdelösa de är. De fungerar ju uppenbarligen inte.
Shit. Vart kommer ni ifrån? Bara sådär har typ så många bara blivit så fake...eller visat sitt sanna jag i alla fall. Bättre sen än aldrig, men liksom...varför. Onödigt.
Good Times Gonna Come.
Jag förstår att du trasslat in dig i alla trådar som du försökte hålla isär, som du försökte hålla reda på...det är okej.
Du får vara borta, men glöm inte att tiden ändå går. Den är skoningslös. Jag ser att det blir värre och värre. Och jag vet att det finns två sidor, två dimensioner, två versioner eller vad nu ska kalla det. Som samveten kan se ut på tecknade filmer, right. Undrar om man kan dissa dem totalt bara?
Glöm inte, Fuck It.
Kurt & Courtney.
You know the feeling.
LEGO BATMAN.
Jag vill spela! Men jag har inte spelet och inget att spela på heller för den delen så jag är lite i en sticky situation här.
Om jag typ råkar hamna på Lidingö kan jag knacka på och fråga om Gordon vill spela lite. xD
Haha. Lol.
Jag tycker Kim inte borde tagit med sig ps3:n, eller...han kunde ha lämnat Alexs till mig sålänge. Fail på honom.
Jag SAKNAR mina hörlurar. Fick värsta rycket och tänkte "Fan...jag saknar mina braiga lurar."
Så nu funderar jag på om jag har lite sivlertejp hemma så jag kan försöka laga dem. Ljudet i dem är så jävla soft.
Men dom är trasiga. Randy tyckte väl att de såg goda ut, så han tuggade på dem.
Hängde hos Icca en stund och gick runt i Täby Centrum. Genomskinliga glasögon är fula, ser typ ut som värsta labbgalsögonen när man har på sig dem.
Hon skulle till nån Rikard Berg så jag åkte hem och nu chillar jag lite med awesome musik.
Jag ska nog rita lite.
Lucille, tuuuuuuung låt. Får flashbacks av alla de gånger man åkt bil och lyssnat på sån här musik på högsta med pappa. Fett med sommar.
BRING ME THE HORIZON.
DET VAR SÅ JÄVLA AWESOME!!!
JAG BLIR HELT SKUTTIG AV ATT TÄNKA PÅ DET.
Haha, jag var lite fail är i början igår (hej, jag måste spy annars missar jag allt).
Men det var helt okej liksom. Sjukvårdsnissen tyckte verkligen jag skulle hem, men...vad tjänar jag på det? Hade jag gått hem så hade jag känt mig så fail och dött. Ångest gånger tusen också. HELL NO!? Det löser sig, tänkte jag och stirrade surt på mina fingrar.
Under Devils åkte maten upp, och sen mådde jag typ jättebra!
Så jag kunde liksom hoppa runt till ARCHITECTS och BMTH! Men typ jag skippade moshen, vilket var jättetråkigt. Skitsamma, det var så jävla awesome!!!
Jag dör lite nu när jag sitter här och tänker på det.
SÅ JÄVLA FINT.
KOM TILLBAKA NU.
Jag måste se dem igen.
Jag gillade Tek One eller hur det nu stavades. Och Devils också. Även om jag inte såg så mycket från där jag satt först. Men det lät tungt!
Nu måste jag verkligen åka till Täby. Ska träffa min finaste och bästaste vän som jag älskar så mycket så jag får ont i magen! :D
Untiteld.
Jag skulle bara köpa en BMTH-skiva och utskrivningspapper. Men sen så ser jag liksom andra skivor jag behöver och GET SOME på vinyl. Jag är kär i Lykke Li, I had to get some Get Some.
Och Pete Doherty och Babyshambles.
Pappa fyller år snart, så jag köpte en massa presenter åt honom också.
Jag känner verkligen för att måla, men jag borde faktiskt börja jobba mer på inlämningsuppgifterna till Konstfack. Grejen är den att jag aldrig kommer komma in! Har jag en charm så hoppas jag dom kanske faller för den och låter mig börja i alla fall för att jag faktiskt verkligen verkligen vill. Jag vill börja där nu på en gång.
Nu ska jag fan göra ett schema som jag måste följa så att jag inte springer bort från uppgifterna. NU JÄVLAR. Och ingen ska få FUCKING INFEKTERA min hjärna.
Jag bestämmer här och nu att jag ska vara klar den sista februari. Så jag har två veckor på mig att tänka igenom allt och fixa till det som måste fixas innan inlämningsdatum.
Alltså. Jag vet att jag inte kommer in, även om jag vill mer än något annat. Men jag måste söka för det finns faktiskt en liten procent av mig som tror att jag fixar det. En liten procent som känner sig bäst. Det skadar ju inte att prova.
Rupert Ginger Grint = awesome.
It's a cold and it's a broken Hallelujah.
Jag saknar sommaren. För mycket. Men det känns som om man är helt fri då. Och det känns som om man kan göra allt.
Just nu orkar man inte. Jag orkar inte se saker falla samman och framför allt känna det. Ena stunden är man lyckligast i världen, en sekund senare är allt sådär sämst igen. Och sömnen blir bara värre och värre. Fattar inte vad problemet är, kan jag inte bara få fucking sova.
Jag vill till Gottland (två t, som när man var liten). Jag vill Hellvistugan, som verkligen måste repareras. Jag vill upp till vinden, hos fladdermössen. I vinden finns det gyllene lilla rummet med alla gamla böcker och alla LP-skivor. Norman Seger och Buddy Holly bor där uppe. Det är gamla 70-tals tidningar över det prydligt staplade böckerna för att solen inte ska bleka dem alltför mycket.
Jag vill...ut. Bara vara ute hela dagarna (och nätterna). Det är bara så jävla skönt och underbart. Träffa nya människor, hänga och ha det bra. Vakna med solen på ryggen som värmer sådär skönt och GLÖMMA allt som inte är okej.
Så. Nu har jag ventilerat mig lite. Ska bara banka ut allt på mitt stackars piano också.
_Dylan_4
Peggy & Bill.
Ville skriva detta innan jag går och lägger mig.
Ville bara säga att:
jag älskar att fotografera.
Det är så jälva kul och underbart och awesome så ända in i själen och ut i hela universum.
Och jag längtar efter min Spotmatic! Så jag kan gå till Anders och få rullarna framkallade när jag tagit en massa bilder. Och jag längtar till våren och sommaren då jag ska använda den jättemycket. Jag älskar att ta kort på människor och jag ska fota alla jag älskar och fina främlingar.
jag älskar att rita.
Sålänge som jag kan minnas har jag älskat det. Det första jag ville bli var konstnär.
När jag väl koncentrerar mig till 100 % så är det när jag ritar.
Jag kan sitta stilla hur länge som helst. Tolv timmar, 16...spelar ingen roll. Trött? Måste sova? Det spelar heller ingen roll. Jag sitter där tills jag däckar. Helt fucking störd. Säg att det inte är det, men jag vet att det är så.
Jag satt och målade ett porträtt av Icca en gång och hade lätt dygnat om det inte vore för att mina ögon vart odugliga av trötthet. Jag vaknade tidigt och satte mig direkt på golvet och fortsatte.
Jag är glad att folk som kännt mig sedan grundskolan vet om det här. Det är som en trygghet, ett barndomsminne/tillstånd.
När jag ser på någon, ser jag dem jättemycket. Som när man ritar och måste se helheten.
Jag börjar gråta så fort foton, teckningar och sådant försvinner. Och då menar jag _försvinner_ som i _borta_för_alltid_.
Jag vet. Löjlig. Dramatisk. Jag bryr mig inte vad folk tycker att jag är.
Tänk att förlora något som du lagt ner så mycket på, som inte kan göras om.
Jag har glömt mitt ritblock en gång. Det var...läskigt.
Jag tror jag typ, hypnotiseras.
Jag säger aldrig det här till folk. För det mesta.
Vet inte varför, det har bara blivit så.
Jag håller det ganska mycket för mig själv.
Det är väl som med skattgömmor.
Man håller tyst om det.
Försent för Edelweiss.
Puss.
Underbart. <3
<3
Solljus.
Vissa saker kanske man bara ska hålla för sig själv, för sanningar kanske gör folk illa. Inte för att det här är en grej som egentligen är något att göra väsen av...men moderstyper kanske inte tål det...och den och den personen.
Jag vände blicken mot solnedgången istället. Kanske en annan dag.
Fan. Missade det perfekta ljuset jag väntade på i köket till en bild jag har i huvudet. Den var bara där i typ 5 minuter om inte mindre. Surt. Imorgon måste det gå! Ska bevaka solen.
_Foo Fighters_
Spelar i sommar! <3
Känns som en spelning för brorsan och mig!
Men det är liksom i sommar, 22:a juni. Biljetter släpps på onsdag.
22:a juni är nästan juli, alltså typ en månad till augusti och all superhype så han kanske inte kan?
I better ask.
Men visst vore det galet nice att SE DEM LIVE I STADION. Wow.
_Dylan_3
Jag vill att du ska veta_(Chans- Kent).
Jag vill att du ska veta att jag tycker om folk som skriver saker på små lappar och lämnar dem på olika ställen där andra kan läsa och bli glada.
Jag vill att du ska veta att jag klottrar för mycket, men det är för mänsklighetens eget bästa.
Jag vill att du ska veta att spontanitet är bland det bästa som finns.
Jag vill att du ska veta att jag inte blir arg eller ledsen på dig.
Jag vill att du ska veta att jag skriver dikter.
Jag vill att du ska veta att jag vill vara med dig.
Jag vill att du ska veta att jag försvarar dig när folk säger dumma saker om dig.
Jag vill att du ska veta att musik är det bästa som finns för att få hjärtat att slå igen.
Jag vill att du ska veta att inte har något emot att bara sitta tysta.
Jag vill att du ska veta att jag inte har något emot att prata om allt och ingenting.
Jag vill att du ska veta att jag aldrig kan vara tyst när jag är med mina bästa vänner.
Jag vill att du ska veta att jag gillar ljus.
Jag vill att du ska veta att jag gillar att göra ingenting utan att det behöver vara tråkigt.
Jag vill att du ska veta att konstiga sms är bra sms.
Jag vill att du ska veta att jag älskar att rita och teckna.
Och måla.
Jag vill att du ska veta att jag gillar att gå på konserter.
Jag vill att du ska läsa Alkemisten.
Jag vill att du ska veta att HobNobs = awesome.
Jag vill att du ska veta min dators konstiga namn.
Jag vill att du ska veta att jag tycker om att sega på morgonen och därför sätter klockan relativt tidigt för att jag ska ha tid för det.
Jag vill att du ska veta att jag gillar solen.
Jag vill att du ska veta att du kan fråga vad som helst.
Jag vill att du ska veta att jag älskar Pixar-filmer.
Jag vill att du ska veta att jag diggar Charlieissocoollike på Youtube.
Jag vill att du ska veta att jag gillar att folk gör saker själva.
Jag vill att du ska veta att jag övernattat på en toalett i England.
Jag vill att du ska veta att jag tänker på dig.
Jag vill att du ska veta att jag gillar sommaren.
Jag vill att du ska veta att jag älskar att glida runt på en skateboard och lyssna på musik.
Jag vill att du ska veta att jag älskar festivaler, för allt känns evigt där.
Jag vill att du ska veta typ allt.
Men man kan inte veta allt om någon.
Sorrows - Lucille Clifton.
who would believe them winged who would believe they could be beautiful who would believe they could fall so in love with mortals that they would attach themselves as scars attach and ride the skin sometimes we hear them in our dreams rattling their skulls clicking their bony fingers they have heard me beseeching as i whispered into my own cupped hands enough not me again but who can distinguish one human voice amid such choruses of desire
Jag lovar att jag hittar hit och dit och tillbaka.
Sprang till Lidingöbanan efter att ha varit hemma hos Elma och haft det trevligt.
Klart jag hittar tillbaka liksom, sa jag.
Jag är typ en sådan som, när jag väl varit på en plats en gång, alltid kan hitta tillbaka dit en annan gång samt hitta vägen därifrån. Första gången jag sprang iväg var när jag var två år, och väldigt långt bort. Mamma och pappa letade som galningar. Jag hade gått och plockat blommor ändabort vid Spångaby. Det var liksom bara att leta efter mig vid ställen där jag varit minst en gång, men det visste inte dom då. Har ett skumt minne bara.
Och medan jag sprang till Käppala station kom jag på att jag inte ens tänkte på hur jag sprang. Tänk om jag är på väg åt helt fel håll? Fast ne. Fortsätt bara.
Och då slog det mig.
Kan jag alltid hitta tillbaka fysiskt, så gäller det även psykiskt.
Jag kan alltid hitta hem, även om vägarna ändras.
Så...fuck it. FUCK. IT.
Även om man måste springa iväg tills man runnit ut och känner att man inte orkar längre.
Livet i en soffa.
Det drar hemma hos mig, speciellt där jag ska sova, av någon anledning. Sitter någon och blåser på mig, eller?
I alla fall.
Jag är trött på de båda sätten man kan vara trött på.
Jag skulle vilja flytta, men det skulle vara så tomt helt ensam. Samtidigt ganska skönt.
Får nog vänta ett tag till dock, för det går liksom. Det är inte som om man bara kan dra hur som helst. Vad är viktigast, att man flyttar hemifrån eller pappa. Det är ingen tvekan om vad som är nummer ett. Pengar till lägenhet kan jag lika gärna använda för räkningarna här.
Hoppas jag hittar ett jobb snart. Jag behöver åka till Göteborg för en grej också, men scheisse för biljetter. Funderar nästan på om man kan planka dit eller något, men om det inte fungerar så är det kört.
Och nu är hon så arg på mig. Inget spelar roll. Jag har gjort allt, alltid varit bland de bästa i skolan, fixat till allting, aldrig bråkat, gjort de jag måste och inte måste och allt som kan tänkas.
Jag typ orkar inte bara. Jag måste göra mina inlämningar, chansen att man kommer in är redan tillräckligt minimal så jag vet att jag kommer faila, men man kan liksom ändå försöka. Vilket hon inte fattar och helt plötsligt börjar grälet om vad egentligen? Jag vill göra klart allt, men för det första kanske jag måste få lov att börja...helst utan kommentaren "Men vad ska du göra som är så himla viktigt". Va...?
Jag önskar nästan att jag var Kim istället, men jag vill inte vara honom.
_Until We Bleed_
Ibland så dör man.
Ibland så hoppar man in i nåt helt idiotiskt vackert, för att inte komma tillbaka hel.
Eller för att inte komma tillbaka alls. Man gör en tvärnit, ändrar riktning, ser sig om och säger "fuck it". Precis som vanligt, men alla gångerna är nya och okända. Helt genomträngande fina och oförglömligt ångestfyllda.
Sedan blir det där ett minne blott, och när man nått dit så kan man andas bättre och sluta springa.
Samtidigt som man slåss, i en annan del av hjärtat, försvagar man sig själv till ingenting. Man är som förgiftad och förråder sig själv.
Vem ska man kunna lita på?
_No lies, just Love_
Bright Eyes! Spelar den 16:e februari på Debaser.
Känner mig fett pepp på att gå och önskar någon kunde skänka mig en biljett.
Den finaste låten. <3
Man är ju inte dum i huvet eller så, bara dum i hjärtat. Bara.
Hon springer, springer, springer.
HALT!
Du måste hämta andan om det finns något kvar. Glöm inte pennan. Du måste ju ta pennan och rita. Rita bort allt, sudda ut dig själv. Skriv, och slå på instrument. Lägg skulden på dem för en stund fastän den inte ens finns. För det är väl inte ditt fel egentligen, men just nu så är det så.
Man vet så mycket bättre, men det spelar faktiskt ingen roll.
Ingen roll alls, i ens egna pjäs. Då har det gått fel.
Man är så medveten om allt så att medvetenheten rinner bort med förnuftet som slåss mot hjärtat.
Hej världen, tycker du inte om mig.
Förlåt om jag är dålig (det är du inte).
Ful och blyg (det är du inte heller).
Tråkig och svag (...).
Sämst.
Men....vet du, jag hatar mig själv, ändå vill jag inte vara någon annan.
Det här är så dumt. Hela grejen.
Och innerst inne vet jag att det bara är för mörkt för att kunna se tydligt.
Och jag är mörkrädd.
(jag har glömt bort hur man ritar bort allt.)
I Follow Rivers - Lykke Li_2.
Sjuttonde januari tvåtusenelva.
Jag tror att musik, på riktigt, kan rädda människor. <3
För det känns i alla fall som det.
Nej, bilden har inget med saken att göra. :P
Hollow Crown - Architechts.
Hur många gånger har man lyssnat på den här låten egentligen?
Den är bara så galet...vacker. Perfekt. Fantastisk. Älskar crescendot. Älskar allt.
Den äger helt enkelt.
Så är det bara.
Och jag skulle inte palla att missa dem igen.
Angst.
Någon annanstans.
Funderar nästan helt seriöst på att flytta till Filippinerna och bo där ett tag. Jag har ju ett hem där som är soft, och min morfar som bara är. Finns säkert något jag kan plugga där, men jag vet inte vad. Det enda jag behöver ta med mig är min gitarr, lite böcker, ritsakerna och datorn. Så allt är ju typ klart.
Enda problemet är att jag skulle sakna Angelica och en massa andra också såklart, men typ Icca är den enda som jag vet helt säkert skulle sakna en tillbaka bortsett från familjen. Och Mich. Fuck också.
Så vad borde man göra?
Innerst inne vet jag att hela den här drömmen eller vad det nu är egentligen handlar om att komma bort. Komma bort från alla fejkade personer i ens liv som verkar klibba sig fast på en när man faktiskt sagt hej då eller bara vänt sig om och struntat i dem. Sen det där andra förstås.
Det känns alltid bättre att bara vara någon annanstans som är helt olikt den platsen man är i nu.
Även om det kanske inte förändrar någonting alls. Eller så förändrar det allt.
Om den förändringen är bra eller dålig återstår att se. Vad skulle man förlora på det? Mycket? Lite? Ingenting alls?
Jag vet. Jag är lite dramatisk. Men man får fan vara det.
Shit, vilken röra.
Fett knas.
Nina Simone.
Satt och bläddrade i min underbara Annie Leibovitz bok, American Music. Patti Smith har skrivit en text i den som är bland det finaste jag läst. Hon nämnde så många fantastiska musiker, bland annat Nina Simone, så jag fick ett sånt ryck att lyssna lite på henne. Kärlek.
I Follow Rivers - Lykke Li.
Rose - "AHHHHH! Du måste bara lyssna på Lykke Lis nya singel! OKEJ!!!!! 8D"
Mamma - "Åh...nej..."
Mhm. <3 Fin reaktion. Förlåt, men...jag kan liksom inte sluta tjata om musik. Måste ju sprida vidare allt awesome!
SÅ. FUNKING. AWESOME.
MARS NU TACK? SKIVA NU TACK?
Åh. Kommer se tillbaka 2012, precis efter tolvslaget och tänka att mars var helt bäst. I alla fall bland det bästa. MCR OCKSÅ LIKSOM. Mars. Legendary.
Jag vill ha en polaroidkamera.
För det skulle vara ganska så awesome!
Salong 4.
Drog lite random till Gelica igår.
Sedan drog vi lite random på bio. Så jävla fint det där med spontanitet.
Och det var en jätteliten pytte salong. Mysigt.
Vi kollade upp vilka filmer som fanns att se, men det slutade såklart med Harry Potter, som vi sett...men ändå! HP. <3
Så då vi fick kasta i oss köttbullarna och skynda iväg.
Älskar verkligen hur den filmen är gjord. Allt är så jävla...perfekt.
Vill jag se den igen? Hell yeah! Lätt.
I söndags var jag och vinkade av Teddy som jag inte träffat på...öhm...ett år? Tror fan att det var två år sen till och med. Inte okej! Så det var verkligen now or never. Jag måste träffa Teddy NU. Och det var jättemysigt. <3
Natha, Micke och jag dog lite på perrongen när tåget mot Sundsvall kom, Bananmannen säger jag bara. Så bäst.
Är så galet glad. Det var en fin dag.
Efter bion gick vi på superpromenad och pratade om saker.
Sedan åt vi middag och jag fortsatte med att sticka på Gelicas vantar så hon kunde få dem.
Hon fick inte somna, men sen fick hon det. Mina ögon dog, men jag ville bli klar...och bara för att jag var så trött så gjorde jag dumma fel man bara inte gör och fick börja om på tummen. När det var klart däckade jag.
Hahaha, åh juste. Alltså, Ankan. Så söt.
Hangin' High - Lykke Li.
Secret Crowds - Angels & Airwaves.
Ett av mina favoritband. <3
I Will Follow You Into The Dark - Death Cab for Cutie.
Death Cab, Death Cab, Death Cab.
Repeat.
Älskar dem _galet_ mycket.
_Stream of Unconscious_
Jag vill lära mig att tapetsera.
Jag måste köpa svart målarfärg och måla min stol. Var och kollade på Clas Ohlson igår i typ nästan en timma för jag pratade i telefon samtidigt, vilket ledde till att jag gick runt allt två gånger. De enda jag inte köpte var det jag bara skulle köpa. -Lyckat!-
Jag borde fundera på hur lalalas vantar ska se ut och sticka dem.
Jag har för många affischer, men det är lugnt. Det är bara det att rullar inte ser så snyggt ut.
Varför har jag ställt Wille vid fönstret!? Han kommer att blekas och förstöras av solen. Hur kunde jag.
Varför hittar jag inte mitt USB-minne, är den borta föralltid? Jag kommer aldrig kunna göra om resan till norra Filippinerna på samma sätt, man kan inte bara ta nya bilder...jag vill inte ens tänka på det hela. För det är ganska deppigt. Bäst för Kim att han inte raderat mina bilder på hårddisken.
Hur gör man marshmallows?
Varför har jag inte skaffat mig ett nytt stativ än? Eller, det vet jag förresten.
Varför undrade du om jag skulle gå på den där grejen om några dagar? Det är ju liksom helskumt.
Jag vill bygga.
När borde jag åka?
Typ det där verkar jättefint.
Marching Bands Of Manhattan.
Jomen. Jag vet. Saker löser sig, right. Fan betyder man egentligen. Ingenting (först kom ingenting sen kom ingenting...).
Face it, suck it up och gå.
Säg att du inte ska tänka mer på det, men tänk vidare och låtsas som om du inte gör det. Det kanske hjälper lite.
Men sen då?
Sorrow drips into your heart through a pinhole.
Just like a faucet that leaks and there is comfort in the sound.
But while you debate half empty or half full,
It slowly rises, your love is gonna drown.
Att man aldrig lär sig.
Vila i frid.
Michely & Mineur.
Är helt förfrusen. Man ska inte stå ute i tre timmar efter en regn/snö promenad genom Vinterstockholm.
Hängde på Mineur med Michely tills dom stängde, sen visste vi inte vad vi skulle göra. Jag hade helt glömt bort att det var lördag. Hade jag vetat bättre hade vi gått ut. Fail.
Så vi gick på promenad till Hötorget och drack varm choklad på Donken. Har inte träffat henne på jättelänge så vi kunde typ prata hur mycket som helst. Vi har typ gått igenom allt man kan tänkas prata om tror jag, fett duktiga!
Det var liksom ganska bra att ses och få ut allt som hänt och det. Både bra och sorgliga saker. Vi drog vidare till söder för att bara säga hej till Victoria och Petra, liksom...bara se hur hon mådde nu efter allt som hänt.
Hoppas slutet på nåt sätt blir bra, vilket låter konstigt. Menar bara att jag hoppas det ändå blir ljusare på ett eller annat sätt.
Jag fattar fortfarande inte att det har hänt. Och jag är helt chockad över att det finns så många idioter på flashback-forumet.
Även om det ändå var en tung dag, så är jag glad att jag i alla fall fick träffa Mich. Och det är bättre att vara två.
_Forever Young_
Så jävla fin. Och jag älskar videon. Man blir typ varm och glad. Jag vill att det ska vara sommar, så man kan åka runt och runt.
On a string - Youth Group
I just changed my mind I traded it in for a clean sheet of skin And tea within The doctors couldn't prescribe Anything else from the medicine shelves Oh, cure thyself My life's on a string I'd do anything To get myself back I hang by a thread Oh let's go to bed and get ourselves back I just lost my head I'm falling away The things that you say Will haunt you one day Love's such a creepy thing, It gets under your skin Starts sticking in pins and festering My life's on a string I'd do anything I wanna know you better...
_Window Blues_
_Coelho_
Waiting is painful. Forgetting is painful. But not knowing which to do is the worse kind of suffering.
Sjunde januari tvåtusenelva.
Barnvakta finaste Charlie. Kanske träffa Michely, men det kanske blir för tight just nu. Blä. Får kolla om hon kan ses imorgon istället för jag har inte träffat människan sen...sen...ja, för längesen helt enkelt. Om jag måste tänkte efter så mycket så är det verkligen för längesen.
Satt och kollade igenom gamla fotografier igår, när jag egentligen skulle pluggat och kommit på nån smart lösning till hur jag ska ha mina böcker och skivor. Känns som om de tar över alla utrymmen. Men det är ju helt okej.
Dåligt nog somnade jag inte förrän vid sex. Perfekt. Duktigt. Dåligt.
Men jag kunde inte somna. Och jag hade Lykke Lis "Little Bit" på repeat i huvudet. Och det hjälper ju inte precis.
Syskon.
Puss på er.
Något man inte förstår, men kanske behöver man inte det.
Det är så konstigt när folk dör. Specielt när de dör för unga. Så himla orättvist. Så himla dumt. Så sjukt jävla onödigt. Och jag fattar såklart ingenting, för vem gör det egentligen? Man fattar ingenting för att det inte är så det ska gå till. Och jag tror inte att jag kan ha fel.
Man vet att det värsta kan hända vem som helst, men man tror inte det. Sen om det händer något så inser man väl att man tagit varandra för givet.
Det finns väl inte så mycket man kan göra.
Men jag brukar alltid tala om för dem jag har runt omkring mig hur mycket jag faktiskt älskar dem. Jag vet inte, men jag har typ alltid tänkt på hur mycket jag skulle ångra att jag inte gjort det...ifall något skulle hända. Så jävla mycket ångest.
Jag tror folk ibland inte helt tror på en om jag säger att de betyder något för mig. Men det är för att, av någon anledning, så kanske det är lite konstigt bara. Ibland frågar dom "Vadå...ska du gå någonstans?", måste man fly landet för att få säga vad man känner för någon? Men jag kan inte klandra dem, för jag undrar också ifall något är på gång när det händer mig. I alla fall hälften av alla gångerna.
Om jag till exempel säger att jag tycker om någon...eller helt enkelt bara älskar hur någon går på ett visst sätt. Ja...det kan vara vad som helst. För tänk om det inte kommer fler chanser? Vad gör man då?
Det är klart, man kan inte hinna ikapp alla.
Och det är inte alltid man vågar.
Ett sånt flummigt inlägg.
Men jag fattar verkligen inte även om jag tänker och inte tänker.
Vem är den idiotiska djäveln.
Och vart fanns dina skyddsänglar.
För visst finns dom, men...kanske kan man inte alltid vinna.
"The winner takes it all" och du måste dö.
Sanningen är dock den att det inte finns vinnare, utan bara förlorare och ingenting.
Hellvi.
Jag tror att huset sover.
Ernesto.
Jag saknar dig. Har många roliga minnen. Du skulle ha fyllt, jag vet inte riktigt hur mycket du skulle fyllt, men typ över femtio idag.
Det bästa med uncle "Bebot" var att han var min bästa vän på den tiden. Egentligen var jag väl kanske jobbig, men han tyckte inte det så det var okej att busa och ha sig.
Det bästa med uncle "Bebot" var att han var min bästa vän på den tiden. Egentligen var jag väl kanske jobbig, men han tyckte inte det så det var okej att busa och ha sig.
Det låter inte så kul egentligen (och inte så snällt) att jag låste ut honom på balkongen när han hängde tvätt. Men det var faktiskt inte av ondo. Och hans min! Sen gjorde han sånna där förvånade ansiktsuttryck som skådespelare på barnteatrar och var helt oh-noes-face-palm-ahhhh. Jag stod på andra sidan och hoppade runt.
En gång lekte jag med väckarklockan och så gömde jag den bakom böckerna i bokhyllan av nån besynnerlig anledning. Den ringde galet länge senare och så letade han och letade för det var väl inte så nice med en evigt ringade klocka.
En gång tappade jag min glass precis när jag fått den så den var helt grusig och sandig på ena sidan, men det slickade Bebot bort. Gott med sand grus liksom (han spottade ut det).
Jag älskade Sailor Moon, fast jag fattade aldrig vad dom sa på japanska. Bebot gav mig en Sailor Moon klocka som jag typ älskade för jag och mamma skulle väl hem till Manila, eller om det var hem till Stockholm. Tror jag, eller så fick jag den bara för att. :)
Och han drack mycket kaffe, vilket många gjorde där, men det var för att han gjorde det som jag också ville dricka kaffe. Lol. Fyra år och typ beroende.
Blä för att du rökte så mycket, blä för cancer.
Grattis på födelsedagen i alla fall, bästis.
<3
_Dylan_2
Randomness är fint.
Det är jättesorgligt att allting bara suger och skiter sig, men jag känner att jag mår galet bra i alla fall! :D
Och jag älskar randomness. Det är liksom det finaste jag vet nästan. Det är fint med konstiga samtal från personer som annars aldrig ringer och så säger man typ bara vad som helst, fint med konstiga sms, fint med främlingar som tycker om blommor, fint med snöbollar, fint med roliga mössor, fint med vuxna män (?!?!?!?!?!!?) som sitter och stickar på tåget, fint med lappar, fint med kramar, fint med...okej, jag kan nog hålla på såhär under resten av 2011, men shit vad det skulle vara slöseri med tid.
Kort och gott...random saker på impuls är väldigt underbart.
Och man mår bra av sånt. Allt som görs på impuls brukar typ för det mesta vara någon salgs sanning också...eller? Menar bara att folk inte hinner ljuga och sånt. Det känns som om folk gör det ganska ofta nu. Vissa tänker bara på sig själva...som om andra inte ens har känslor. Allt försvinner inte med ett skratt eller leende, ibland sitter saker kvar och biter på en när man försöker sova.
Dock känner jag mig i alla fall för stunden väldigt okrossbar. Sen att det lätt kan vända är en annan sak, men det ska man inte tänka på nu.
:D :D :D
Örebro.
Vaknade sjukt tidigt och hoppade på nån buss till Örebro vid nio för att hälsa på Kim och Linn. Det tar typ tre timmar att åka dit, men det är ganska mys att åka buss. Genom Stockholm speciellt för vart man än passerade ploppade en massa bilder upp ur minnet från saker man gjort just på det stället.
Där snoddes en glassgubbe, på den kajen satt vi en sommar, där åt vi fyra på morgonen, vid det övergångsstället omvandlades gul-taxi-leken till värsta slagsmålet med Didrik och Icca, där fiskade vi när jag var liten, på den bron gick jag när nån sjöng "Famous Last Words" och jag sjöng med, åt det hållet vid husen därborta bor Monica, därifrån tar man nattbussen till Hjulsta så då kom jag att tänkta på förra vintern och allt galet som är så jävla fint.
SÅ...höll jag på tills att allt man såg var skog och snö.
Örebro är en gullig stad. Jag kanske kan flytta dit jag med.
Vi lunchade på Jenses och sen drog vi vidare till kafé BaraVara där Linn jobbar. Dom har typ världens godaste kaffe! Galet nice! :D
Sen hängde vi lite i deras lägenhet. Dom har jättesöta kattungar, Zoey och Ozzy. Tur att dom var kattungar...för jag är av nån anledning allergisk mot vuxna katter (och kaniner), men jag tål hundar hur bra som helst. Jätteskumt tyckte Martin (mammas pojkvän, dom var också där). Det är ju ganska weird när man tänker efter.
Var tillbaka i Hjulsta vid midnatt och somnade så fort jag lagt mig...så jag var nog tröttare än vad jag kände.
Fett fin dag var det. :) <3
