Besked
Ta mig härifrån, två veckor fram.
Just den här perioden är jobbigast. Det finns ingenting jag kan göra. Jag har varit utmattad efter inlämningarna av mina arbetsprover, och nu är jag trasig över alla besked. Trasig av besked jag väntar på, och besked jag fått.
Just den här perioden är jobbigast. Det finns ingenting jag kan göra. Jag har varit utmattad efter inlämningarna av mina arbetsprover, och nu är jag trasig över alla besked. Trasig av besked jag väntar på, och besked jag fått.
Stängda dörrar.
Stängda, låsta och igenbommade dörrar. Och fönster.
Det jag har är ett nyckelhål, om ens det, för att kunna ta mig in någonstans.
Det känns som om jag inte kommit vidare det här gången heller. Jag står bara här på utsidan och det gör riktigt jävla ont. Jag måste gå igenom en hel del för att bara få stå här och vänta. Man vill bara ge upp, men man kan inte.
