Infinite Arms.
Det svåraste sakerna är kanske oftast de lättaste, egentligen?
Ibland undrar folk vissa saker, säger varför varför och åter varför utan att egentligen ställa frågan: varför?
Eller så sägs ingenting alls och så förloras chanser.
Skitsamma.
Det jag ville komma fram till är denna mening: All you have to do is ask.
Och så var den flumgurkan slut.
Sunshine.
1. Jag bryr mig inte.
2. Det ni säger är inte sant.
3. You can't take me down. Fuck you.
:)
Så fortsätt snacka skit ni, det gör inte mig sämre, snarare tvärtom.
Paulie Bleeker.
Genom hålet i mitt hjärta.
Hej, jag är så himlans trött nu, ska hoppa in i duschen sen sova och drömpeppa världens finaste My Chemical Romance.
Randy krafsar på min dörr. Den lilla nissen är så söt, men tänk om det inte är så bra att han blivit så fäst vid mig? Han ska ju flytta till Kim senare, då får jag och nisse ont i hjärtat?
Randy är världens trognaste hund. På riktigt. Vad man än gör ska han vara med. Sötis.
Lyssnade på Kent och tänkte, filosoferade.
Som det strålar från ditt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
♥
Så jävla hög, jag känner mig trög.
Jag är helt borta, men ändå överallt. Speciellt nu. Allt ska ner och klistras fast, ord ska synas och känslor ska kännas.
Jag både vet och inte vet vad det är för dag.
Så jag flyter runt, gråter, klöser, hoppar, skuttar, dansar...
Jag kom på en sak, jag tycker inte om total balans. Man känner ju ingenting då. Eller?
Om man är helt i balans, är man harmonisk då? Är man lycklig så?
Tror inte jag orkar sånt.
Det var måndag för någon dryga timma sedan. Jag hade teater och det är mysigt.
Jag trodde det var fredag från ingenstans och förstod inte alls vad Anders menade med "nästa måndag ska vi...".
Nästa måndag? Vad händer på måndagar? Vadå, har vi extrarep då?
Men shit. Juste. Vi har ju alltid haft lektionen på måndagar i nästan två år.
Behöver jag kanske lite sömn, eller är jag bara lite hög?
Jag fryser.
♥ på Världen och alla stackars japaner.
Och andra fina människor.
Hello Sunshine.
Sådär såg min morgon ut. Det första jag gjorde när jag vaknade var att ta runt 20 liknande bilder. Det var uppiggande men jobbigt. Man är så himla stel och seg på morgonen. Jag var tvungen att stå sådär i tolv sekunder och vänta på att bilden skulle tas och sängen är inte världen bästa underlag, men det var kul! Och jag tycker om mina konstiga bilder. När jag var klar försvann solen för resten av dagen, så jag tror det var meant to be att min morgon skulle börja så som den gjorde.
Jag är så jävla normal. Tjoho!
Fick höra Malins (Angelica lillasyster) fina låt live från mobilen idag. Den är jättefin.
Jag vill att det ska vara onsdag, för då är tisdag förbi.
♥
Life Is Life.
Hej, jag älskar vändningar. Brutalt fina vändningar som kommer från ingenstans och någonstans.
Vissa dagar går man bara omkring och känner sig helt varm och glad i hjärtat.
Igår var en fin dag. Jag gick till Observatorielunden/berget och kollade ut över staden och fick en massa värmande flashbacks. Och det står fortfarande Harl på en bänk där från 2007.
Idag hängde jag med Angelica lite för att fota, men sen så blev det lite fail. Men jag tog lite bilder ändå.
Mest fail var godisköpet. Godistanten tyckte inte om oss. Aja, antar att alla inte kan älska oss. Heh.
Vi köpte roliga böcker, satte vi oss i Kulturhuset och hade det trevligt.
När vi var och fotade vid Mårten Trotzig Gränd i Gamla Stan kommer någon gåendes ner för trapporna.
Och det är ju finaste Johannes!? Det var så längesen och han har typ vuxit och allt.
Så jag ropar "Johannes?" när han gått förbi ifall det nu inte skulle vara han, men klart det var han!
Jag blev jätteglad! Han kom precis från sin pianolektion. Hans hår var jättelångt.
Det var i alla fall kul. Har inte sett honom sen jag hoppade av min gamla teatergrupp. Har typ saknat min "teater-lillebror".
Fin & Underbar vän, Angelica. ♥
Trött. Borta.
"...eller senare!" ♥ Solen som svek, men jag gillar dig ändå.
Monday, bloody Monday.
Idag = jävla fucking skitdag.
Visst, effektiv, men det är inte alls värt den här tröttheten. Fast nu hade man inget val ändå. Och nu är det officiellt tisdag, så måndag är förbi och passerat. Det ligger bakom mig nu men eftersmaken sitter kvar.
Jag hatar att jag måste sitta uppe och jobba för jag vill inget annat än att sova.
Jag hatar att jag måste sitta uppe och jobba när jag verkligen måste hålla på med arbetsproverna
till Konstfack.
Jag hatar tanken på att allt jag lagt ner hittills om en vecka bara kommer att visa sig helt meningslös.
Jag hatar tanken på att idéer föds för att ändå dö för tidigt när tiden fräter sönder allt.
Jag hatar isen som gör att folk halkar och skadar sig nu när man mer än någonsin behöver tid.
Jag hatar att missa Roslagsbanan med några få sekunder när man redan känner att man närsomhelst
kommer att bryta ihop.
Jag hatar att min mo bil dör olägligt.
Jag hatar min port, trappuppgång, när någon är där och lurar och man vet inte vem.
Och så ogillar jag en massa just nu.
Men
jag älskar min vän Angelica.
För då kan man springa längs loftgången och känna sig säker i det osäkra.
Grönt är skönt.
Det ser ut som vår.
Det känns som vår. Det känns som om det blir bra och det är helt okej att jag inte hinner. Eller, det är det ju inte, men man orkar inte tänka mer. Det är som om alla bekymmer smälter bort med snön. Vilket jag också hoppas att de gör, jag vill inte missa allt bara för att någon trampar runt i mitt huvud.
Det finns alltid två sidor. Ena sidan är en själv.
Den halvan måste man fylla och man gör sitt bästa, men den andra halvan då? Jag antar att man kan påverka, men i slutändan får den halvan klara sig själv. Och allt annat som på utsidan trycker på, andra faktorer som är andra personer...de påverkar också. På gott och ont.
Man kan ibland se hur dessa yttre personer muteras från snälla och söta vänner till monster man trodde gömde sig bland skuggorna när man var liten. Man lär sig med tiden att dom inte finns, men sen står man här och inser att dom faktiskt existerar, fast i en annan form.
Jag tänker och hoppas att rättvisa ska skipas, att sanningar skall träda fram, men just nu är det så långt borta.
De yttre faktorerna kan sin grej. De kamouflerar sig likt kameleonter.
Blunda inte, vänd dig inte om. Alltid när man minst anar det så hugger dom till.
Det är vår. Så jag ska inte blunda, inte vända mig om.
Nu ska jag och mitt hjärta gå raka vägen mot solen.
Jag har gjort mitt, min halva, så nu får du fan visa om du är värd något.
Tala om för mig varför jag ska stanna och vänta.
Helst utan ord. Jag vet inte om känslor har ord, men förmodligen inte.
Dessutom kan ord vara vackra, men meningslösa.
Kära tid, sluta bitas.
Jag blir typ ledsen. Jag har världens finaste idéer till ABC-böcker men jag har ingen tid kvar snart. En av dem är att göra en bok som handlar om miljön, med en illustration och minitext till varje bokstav. A = avgaser och sen info om det så att barn kan lära sig lite mer om miljöförstöring och bli små miljöhjältar. B = biogas, vilket är bra...och så vidare.
Och så har typ flera teman, men jag tyckte att den här kanske kunde bidrag med något och inte bara vara en fin bok. Jag vet inte.
Jag får i alla fall panik. Dels och mest för _tiden_ som biter på en, men också för att jag blir smått rädd för att någon annan redan gjort det här. Tänk om någon annan kommit på en liknande idé? Eller ännu värre, tänk om någon kommit på en liknande idé OCH är min konkurrent. Då kommer man att jämföra oss två (eller kanske tre). Inte okej.
Hej då.
Det handlar för mycket om tid.
Hej.
Nej.
Men jo.
Fast nä.
Snart slänger jag allt bara.
Varför säger du inte någonting?
Visst är det inte så mysigt.
Jag kan också försvinna, men på riktigt. Och det är skillnaden.
Men jag tycker om dig. ♥
Jag kanske ska gå ut och fotografera imorgon. Du får följa med om du vill.
Woods.
Gör allt jag kan, med andra ord: ingenting, i princip.
På golvet.
Icca och jag.
Hjälpte till att kasta ut henne från Täby tillbaka till Lidingö, det var trevligt. Jag gillar Lidingö. Vi lunchade och jag lät Icca lyssna på Charlie Darwin för hon får inte missa den låten ju. Sen kollade vi Musikbörsen.
Sen tog vi Iccas saker och verkligen _släpade_ oss till Roslagsbanan. Vi måste ha sett ut som ett par idioter, haha. Vi var fan superstarka.
Det var inte precis lite saker som skulle flyttas heller. Våra armar dog. Vi dog. Och sen var vi tvungna att byta vagn när vi väl satt på Lidingöbanan. Segt som attan, men det var liksom ändå kul just för att det var vi. Tur det.
Jag var ju dessutom galet trött. Sov mindre än tre timmar.
När vi var framme var det "bara" en uppförsbacke och "bara" trapporna upp till högsta våningen kvar. Lätt som en plätt.
Fast nä, fett fail. I alla fall när vi kom till trapporna för jag kunde inte sluta garva och så kände man sig så vek efter allt. MEN VI KLARADE DET. Och det är huvusaken. Fan vad bra vi är! Jag är massa stolt.
Skulle åka hem, men sen så tyckte vi att det var trevligt med en liten drink.
Och jag orkade inte. Så jag stannade. Det var ju nice liksom. Sen. Haha. Sen spårade det och Icca som hade sagt åt Malin att hennes fest inte fick gå till överdrift. Hahahahaaaa.
Tänk om det inte fanns golvvärme där? Jag hade blivit förkyld! Inte okej.
Men nu är jag inte det, men mitt huvud känns fortfarande lite tungt.
Scheissemuthafuckah.
Jag kommer aldrig förstå mig på tiden. Den rinner iväg bäst den vill och jag _hänger verkligen inte med_.
Så.
Jag kommer, känns det som, återigen missa Another Indie Disco Sound. Tycker inte att det är okej.
Är trött. Fett trött.
Randy ligger bredvid mig och sover.
Jag knarkar Lykke Li och försöker få saker gjort och det går segt.
Det är ju liksom inte att man inte kan eller så. Det är tiden.
Men jag hade värsta hoppfulla drömmen, även om jag befann mig i en lite stressig situation och skulle missa tunnelbanan.
Yeah.
What does that even mean, "love"?
Kom precis hem från Miike Snow @ Münchenbryggeriet. Och JJ.
Först i kö med Elma, längst fram i mitten. Fint. Så himla fint. Och Malisa kom lite senare och joinade oss.
Och jag älskar verkligen JJ!!! Dom förbandade med typ 4-5 låtar. Inte så mycket, men det var så fint. Folk kunde dock inte hålla käften, sorgligt. Jag njöt i alla fall. Och jag fick alla små lappar som de hade som set-list. Tihihi! Bara för att jag typ var den enda som hört dem innan bortsett från en fin skara av fans/vänner lite längre bak någonstans. Kände att jag egentligen borde ha stått med dem en stund, haha. Men det var ju bra, för då fick jag ju allt för mig själv (hehe).
Och MIIKE SNOW. Mmmmm. Jävligt grymma. Fy fan. Så galet vackert. Älskar deras musik, det liksom pumpar runt i blodet på en.
Blir så avis av att se alla keyboards och beat-machines. Jag vill ha. Alltså seriöst, en vacker dag så...
Får sälja min konst (om det går), jobba och spara.
Men nu kanske man borde sova, klockan är snart fyra. Shit, vad sent det blev. Segast var att komma hem. Först var det kö till garderoben hur länge som helst, fast det hade tagit så galet mycket längre tid om vi inte hade "råkat" hamna nästan vid trapporna. Sen vid Mariatorget fick man vänta på tåget i 13 minuter. Vid T-centralen fick jag vänta i ytterligare 19 minuter. Orka.
Men jag ska inte klaga, helt lyckad dag trots allt.
Solen skiner mest inuti mig, för det är så jag säger det.
Torsdag var awesome, gillar mina lärare i fotografisk bild väldigt mycket och sen stressa hem för att hinna gå ut med hunden...vilket jag ändå inte hann med. Men men. Lite fail sådär, men okej då.
Sen tillbaka till söder och möta upp Elma och senare även Angelica.
Vi gick på spelning på mitt favoritkafé (44:an) och det var massa bra. Förutom den där duschen från Embrace Elijahs basist. Tack för den. Jag som var nyduschad och allt. Jag gick liksom ner i level vad gäller freshness där. Okej, jag bryr mig inte så mycket, levlade upp när jag kom hem i alla fall.
Jag fotade lite också, för det var ett tag sen som jag fotade nån spelning. Har inte orkat kolla bilder så mycket än.
Idag (eller ja, fredag alltså)...så jäkla segt. Tänkte att det är nog lika bra att låta mig vara så.
Ångest hit, ångest dit. Besviken. Att allt ska vara så...stört.
Men okej, stanna en stund då. Sen är det ut.
Nu är det lördag. Den börjar bra och ska vara helt fucking a. Har gått igenom allt och märkt ut en massa sidor i bunten med konstböcker och magasiner med bland annat finaste U2 och Blink-182 spelandes i bakgrunden.
Miike Snow och JJ senare, kan inte bli bättre. Eller jo. Allting kan alltid bli bättre.
Fan vad fint det kommer bli.
Inte bara spelningen, men allting överhuvudtaget.
Jag peppar verkligen nästa vecka.
A Whole Lot Better.
Sov som en stock. Satt uppe ganska länge och pratade med Icca.
Jag tycker så mycket om min fina vän.
Och jag blir så förbannad över alla idioter som bara förstör.
Hur kan dom orka leva med sig själva?
