Scheissemuthafuckah.
Jag kommer aldrig förstå mig på tiden. Den rinner iväg bäst den vill och jag _hänger verkligen inte med_.
Så.
Jag kommer, känns det som, återigen missa Another Indie Disco Sound. Tycker inte att det är okej.
Är trött. Fett trött.
Randy ligger bredvid mig och sover.
Jag knarkar Lykke Li och försöker få saker gjort och det går segt.
Det är ju liksom inte att man inte kan eller så. Det är tiden.
Men jag hade värsta hoppfulla drömmen, även om jag befann mig i en lite stressig situation och skulle missa tunnelbanan.
Yeah.
Avtryck
Trackback
