Noah and the Whale, 10/4, Hornstull Strand.

Lätt bland de bästa spelningarna jag någonsin varit på. Jag älskar hur nära och fint allt var. Strand är som mitt nya hem, som min 44:a och som min Sherwood. Jag tror jag är kär.
Och hur fantastiska var inte Noah? Går knappt att beskriva, som vanligt när man känner sig helt blown away.
Jag älskar deras skivor, varenda låt, varenda rad...allt. Så när jag säger att det som är inspelat på skiva verkligen är ingenting emot hur dom låter live, så är det galet.
_G ALET_
Men så sant. Jag blir nästan frustrerad. Varför har inte dom spelat in en Live-DVD? När ska dom göra det då?
Publiken var fin. Och inte blodtörstiga som de ibland kan vara på vissa spelningar, så jag kunde glatt hoppa, dansa, röra på mig och leva livet utan att någon smet framför mig. Och juste, längst fram, mitten, duh. Med Angelica och Elma, två fina människor. Vi gick fel först, och sen blargh, there it is!
Dom körde en instrumental version av Bohemian Rhapsody när det snart var dags för dem att inta
scenen, vilket var helt magiskt!
Alla började sjunga, och det lät fint. Vid runt 4.57 minuter in i låten (kollade nu i efterhand) så kommer
dom ut!
Och jag dör.

Skrek som fan, gjorde mina klassiska hopp. Jag vet inte hur, men jag kan verkligen hoppa _högt_ på spelningar.
Jag älskar energin man får när man står där och ser och hör bland det finaste man kan se och höra på hela jorden.
Jag älskar glädjen som skjuter en rakt i hjärtat.
Jag älskar texter som slår till en för att de är så jävla fantastiska. Även om de inbland kan göra ont.
Jag älskar instrumenten, crescendon och ljuset och värmen och hår som flyger och alla rörelser.
Det är så vackert att se och känna allt det här. Nuet är nuet och ingenting annat när man står där. Allt annat som snurrar i huvudet blir som dimma längst bak i lokalen och som inte kan röra en just då. Och det är så skönt att slippa dem.
Visst är det vackert också när man ser personer som blir till ett med musiken? Syftar på de som spelar. Dom liksom känner med instrument eller med rösten.
Stämningen var episk. Man kunde verkligen se hur glada dom var på scenen, skrattade och höll på.
Det är som en liten flashback tillbaka till förra sommaren, mitt ute i Sherwoodskogen, när Angelica och jag var och såg Keane. Dom var så glada!
Och Noah var så glada så dom typ sprack? Så himla fint.
Jag är jättetrött, men vill inte sova. Jag vill liksom bara tänka på hur underbart det var.
Jag älskar Noah and the Whale.


Tom. ♥
Han är så jävla fin.
Så himla nära, man kunde liksom peta på dem. Nästan för nära, fick ibland luta mig bakåt/backa lite när jag skulle ta bilder. Vilket alltså är awesome. Surt att jag inte slängde ner systemkameran i påsen trotts allt, men jag ångrar ingenting och lär mig till nästa gång vad gäller Strand. För det var så perfekt.

Avtryck

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0