My Chemical Romance, 18/3, Annexet.
DET VAR SÅ FUCKING VACKERT SÅ MITT HJÄRTA BARA FAR IVÄG.
GERARD, ALLTSÅ...DEN MANNEN. Så himla fin med sina tal så man typ dör och återuppstår starkare.
Alla i bandet är så underbara. Aj, mina ögon dödar mig lite nu för jag är så trött, mest p.g.a. sömnbrist. Inte så smart.
Men shit.
Har väntat så länge på det här. Har pratat om det med Elma i tusen år och om hur episkt det skulle bli, sen kom ju plattan och sen...aaaah.
Jag är typ lyckligast i hela världen. Dom betyder så mycket för en så det inte är sant.
Kom långt fram också, sen gick min bh upp och jag bah "fuuuuuuck" och fixade till det...vilket hade varit lätt om man inte tryckte på mina armar när jag höll så konstigt. Men det gick ändå helt okej och så hoppade jag vidare.
När Welcoem to the Black Parade började hittade jag Elma så vi röjde tillsammans sen vilket var väldigt fint.
Angelica har somnat, borde också sova.
Snart!? Imorgon? Ja. Shit.
Jag kan dö lyckligt imorgon, men det vore lite synd. Så ja, fast nä.
MCR är bara så galet fina. Helt underbara. Fan vad jag älskar dem.
Ord_2.
“If you just be safe about the choices you make, you don't grow.”
- Heathcliff Andrew Ledger. ♥
Hej.
"Nothing's impossible, Charlie."
Jag tycker det här är så fint.
Alla dessa bevingade ord.
"I have just finished reading the Witch of Portobello. What is the one thing that I must remember during this time which is full of doubts and fears but at the same time curiosity and excitement? (by Sarah)
You should always bear in mind the goal of this transformation, without shutting away the process. It’s actually in this very moment that you can grasp the wider meaning of your life.
I had this realization while doing the pilgrimage to Saint James. I was, in the beginning obsessed with my sword and so wanted to get straight to the end of the journey. It was actually by living the journey in all its aspects that I was finally able to find my sword. Both elements then must be present in your spirit in this time of change."
- Paulo Coelho
_Charlie Darwin - The Low Anthem_
Fin. Väldigt fin. Så himla vacker låt så man spricker.
Tree Hugger - Kimya Dawson & Antsy Pants.
The flower said, "I wish I was a tree," The tree said, "I wish I could be A different kind of tree," The cat wished that it was a bee, The turtle wished that it could fly Really high into the sky, Over rooftops and then dive Deep into the sea. And in the sea there is a fish, A fish that has a secret wish, A wish to be a big cactus With a pink flower on it. And in the sea there is a fish, A fish that has a secret wish, A wish to be a big cactus With a pink flower on it. And the flower Would be its offering Of love to the desert. And the desert, So dry and lonely, That the creatures all Appreciate the effort. And the rattlesnake said, "I wish I had hands so I could hug you like a man." And then the cactus said, "Don't you understand, My skin is covered with sharp spikes That'll stab you like a thousand knives. A hug would be nice, But hug my flower with your eyes."
Tillsammans är man mindre ensam.
Såg den härom dagen med Angelica. Den var jättefin, lätt en av mina nya favoritfilmer.
Nemo.
Superman.
Fint.
Ett två.
Hej, jag älskar den här bilden. Den är så fin, och ren och ärlig.
Kurt & Courtney.
Rupert Ginger Grint = awesome.
_Dylan_4
Peggy & Bill.
Ville skriva detta innan jag går och lägger mig.
Ville bara säga att:
jag älskar att fotografera.
Det är så jälva kul och underbart och awesome så ända in i själen och ut i hela universum.
Och jag längtar efter min Spotmatic! Så jag kan gå till Anders och få rullarna framkallade när jag tagit en massa bilder. Och jag längtar till våren och sommaren då jag ska använda den jättemycket. Jag älskar att ta kort på människor och jag ska fota alla jag älskar och fina främlingar.
jag älskar att rita.
Sålänge som jag kan minnas har jag älskat det. Det första jag ville bli var konstnär.
När jag väl koncentrerar mig till 100 % så är det när jag ritar.
Jag kan sitta stilla hur länge som helst. Tolv timmar, 16...spelar ingen roll. Trött? Måste sova? Det spelar heller ingen roll. Jag sitter där tills jag däckar. Helt fucking störd. Säg att det inte är det, men jag vet att det är så.
Jag satt och målade ett porträtt av Icca en gång och hade lätt dygnat om det inte vore för att mina ögon vart odugliga av trötthet. Jag vaknade tidigt och satte mig direkt på golvet och fortsatte.
Jag är glad att folk som kännt mig sedan grundskolan vet om det här. Det är som en trygghet, ett barndomsminne/tillstånd.
När jag ser på någon, ser jag dem jättemycket. Som när man ritar och måste se helheten.
Jag börjar gråta så fort foton, teckningar och sådant försvinner. Och då menar jag _försvinner_ som i _borta_för_alltid_.
Jag vet. Löjlig. Dramatisk. Jag bryr mig inte vad folk tycker att jag är.
Tänk att förlora något som du lagt ner så mycket på, som inte kan göras om.
Jag har glömt mitt ritblock en gång. Det var...läskigt.
Jag tror jag typ, hypnotiseras.
Jag säger aldrig det här till folk. För det mesta.
Vet inte varför, det har bara blivit så.
Jag håller det ganska mycket för mig själv.
Det är väl som med skattgömmor.
Man håller tyst om det.
Försent för Edelweiss.
Puss.
Underbart. <3
