Magiska förbindelser.
Häromdagen vad jag tillbaka på Dramaten med min V och såg Farliga Förbindelser. Magisk. Allt där är magiskt. Vi kom dit utan att veta ett dyft om vad det skulle handla om, vilka som var med.
Och där någonstans suckade mitt hjärta och saknaden av teater i mitt liv kom inrusandes som ett lejon från scenen till mig. Som ett filippinskt monsunregn, dem som jag omfamnar och dansar i.
Det enda sättet för att kunna få ha teatern i mitt liv är att gå och se på. Och det är fantastiskt. Jag bestämmer nu, återigen, att jag ska gå på minst en pjäs i månaden. Kom fram till det beslutet när jag även var yngre, med mindre pengar dock verksam i teaterspelandet. Så en direkt saknad fanns inte på samma sätt. Nu _måste_ jag kompensera för det. Jag måste vara med på något sätt annars tynar jag bort. Så känns det.
Mitt fönster står på glänt, måsarna är tillbaka till den pyttelilla sjön vid järnvägen. Dom skriker som bara den och om jag blundar så känns det precis som sommar.
Och där någonstans suckade mitt hjärta och saknaden av teater i mitt liv kom inrusandes som ett lejon från scenen till mig. Som ett filippinskt monsunregn, dem som jag omfamnar och dansar i.
Det enda sättet för att kunna få ha teatern i mitt liv är att gå och se på. Och det är fantastiskt. Jag bestämmer nu, återigen, att jag ska gå på minst en pjäs i månaden. Kom fram till det beslutet när jag även var yngre, med mindre pengar dock verksam i teaterspelandet. Så en direkt saknad fanns inte på samma sätt. Nu _måste_ jag kompensera för det. Jag måste vara med på något sätt annars tynar jag bort. Så känns det.
Mitt fönster står på glänt, måsarna är tillbaka till den pyttelilla sjön vid järnvägen. Dom skriker som bara den och om jag blundar så känns det precis som sommar.
Avtryck
Trackback
