Något man inte förstår, men kanske behöver man inte det.
Det är så konstigt när folk dör. Specielt när de dör för unga. Så himla orättvist. Så himla dumt. Så sjukt jävla onödigt. Och jag fattar såklart ingenting, för vem gör det egentligen? Man fattar ingenting för att det inte är så det ska gå till. Och jag tror inte att jag kan ha fel.
Man vet att det värsta kan hända vem som helst, men man tror inte det. Sen om det händer något så inser man väl att man tagit varandra för givet.
Det finns väl inte så mycket man kan göra.
Men jag brukar alltid tala om för dem jag har runt omkring mig hur mycket jag faktiskt älskar dem. Jag vet inte, men jag har typ alltid tänkt på hur mycket jag skulle ångra att jag inte gjort det...ifall något skulle hända. Så jävla mycket ångest.
Jag tror folk ibland inte helt tror på en om jag säger att de betyder något för mig. Men det är för att, av någon anledning, så kanske det är lite konstigt bara. Ibland frågar dom "Vadå...ska du gå någonstans?", måste man fly landet för att få säga vad man känner för någon? Men jag kan inte klandra dem, för jag undrar också ifall något är på gång när det händer mig. I alla fall hälften av alla gångerna.
Om jag till exempel säger att jag tycker om någon...eller helt enkelt bara älskar hur någon går på ett visst sätt. Ja...det kan vara vad som helst. För tänk om det inte kommer fler chanser? Vad gör man då?
Det är klart, man kan inte hinna ikapp alla.
Och det är inte alltid man vågar.
Ett sånt flummigt inlägg.
Men jag fattar verkligen inte även om jag tänker och inte tänker.
Vem är den idiotiska djäveln.
Och vart fanns dina skyddsänglar.
För visst finns dom, men...kanske kan man inte alltid vinna.
"The winner takes it all" och du måste dö.
Sanningen är dock den att det inte finns vinnare, utan bara förlorare och ingenting.
Avtryck
Trackback
