No lies, just love...

Det bästa med uncle "Bebot" var att han var min bästa vän på den tiden. Egentligen var jag väl kanske jobbig, men han tyckte inte det så det var okej att busa och ha sig.

Det låter inte så kul egentligen (och inte så snällt) att jag låste ut honom på balkongen när han hängde tvätt. Men det var faktiskt inte av ondo. Och hans min! Sen gjorde han sånna där förvånade ansiktsuttryck som skådespelare på barnteatrar och var helt oh-noes-face-palm-ahhhh. Jag stod på andra sidan och hoppade runt.

En gång lekte jag med väckarklockan och så gömde jag den bakom böckerna i bokhyllan av nån besynnerlig anledning. Den ringde galet länge senare och så letade han och letade för det var väl inte så nice med en evigt ringade klocka.

En gång tappade jag min glass precis när jag fått den så den var helt grusig och sandig på ena sidan, men det slickade Bebot bort. Gott med sand grus liksom (han spottade ut det).

Jag älskade Sailor Moon, fast jag fattade aldrig vad dom sa på japanska. Bebot gav mig en Sailor Moon klocka som jag typ älskade för jag och mamma skulle väl hem till Manila, eller om det var hem till Stockholm. Tror jag, eller så fick jag den bara för att. :)

Och han drack mycket kaffe, vilket många gjorde där, men det var för att han gjorde det som jag också ville dricka kaffe. Lol. Fyra år och typ beroende.

Blä för att du rökte så mycket, blä för cancer.

Grattis på födelsedagen i alla fall, bästis.

<3