Caligula.

oj. vad snabbt man dör egentligen. men varför ska det vara så utdraget. på så sätt varar det för länge.
jag hinner aldrig med. jag hinner aldrig dämpa fallet. helt plötsligt bara.
jag som började klättra uppåt. vem orkar börja om igen, och igen...och igen.
jag kan lika gärna stanna här,
men jag vill inte.

Avtryck

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0