Önskar att snön kunde dö, tiden vänta in mig och att våren kunde snabba på lite.
Just när man hittat tillbaka till the real fucking spirit och man ska göra allt man inte gjort medan man vandrade runt helt paralyserad så _krasch-boom-pang_ blir det jättetrist.
Pappa halkade och slog sig rejält vilket inte är okej. Jag blir arg på något, typ vintern. Jag vill bara att det ska bli vår.
Så nu fick jag helt plötsligt ännu mer att göra, prio är family, duh. Oavsett vad liksom.
Det svider dock som attan att behöva skjuta upp provinlämningarna till Konstfack...igen.
Avtryck
Trackback
