No lies, just love...

2. Vänta, va? Nu hänger jag inte med kära du. Wtf. När. Var. Hur. Varför? Vem? (Nu fattar ingen, men det är inte meningen att man ska göra det heller. Hah.)

Grejen är den att jag själv inte förstår nåt just nu. Det måste vara ett fucking missförstånd, right? Eller...? För...om det verkligen är såhär, på riktigt, for real.

Så är det slut. Och det suger. För jag liksom älskar dig så sjukt mycket så jag skulle lätt kunna gifta mig med dig fastän jag inte tänkt göra det för jag tror inte på sånt, inte för mig iaf, vilket är helt jävla galet och jag kan bara se dig där din dumma dumma människa. Dumma dumma vän.

Nä. Fan.

Vad är det vi håller på med? Nå något vi inte ens vågar nå fastän just det där är det enda vi egentligen vill. Det skulle kunna vara så lätt att bara kapa bandet, men resten då. Hur gör jag mig av med dig? Det gick ju inte så bra sist. Och man kan inte bara låta det vara för det funkar inte heller. Ironiskt nog, it's a Catch 22.

Det enda vettiga jag kan säga (om man nu kan kalla det för vettigt) är: Fuck.

På ett sätt så hoppas jag ändå att det är över (fan säger du kvinna!?). Jag hatar att drifta runt i osäkerhet och inte veta vad som gäller. Jag vill bara veta for sure hur allt ligger till. Bara sådär, så att man vet vad man måste göra och inte göra. Mitt hjärta protesterar emot mig nu, men palla dess diktaturfasoner.