Dagen under november då det vrider lite i en.
Officiellt 22 år nu.
Jag tror vi slutade fira när jag var runt 11, så det blir alltid lika jobbigt när någon frågar om vad man fått i present, om man blev väckt med födelsedagsmys och jag vet inte vad. Det är på riktigt asjobbigt. Jag vet verkligen aldrig vad jag ska svara och det brukar bli ett "ehm...vi är inte riktigt så..." medan jag kollar bort på något annat eller ner på golvet. Egentligen vänder jag inte blicken någonstans, jag kollar på ingentinget.
Okej, så nej. Vi firar väl inte sådär. Jo, man kan bli lite ledsen, men sen så är det inte en så big deal.
Vi är ganska splittrade och jag ser inte riktigt någon vettig anledning till det faktiskt. Min bror, jag har bara en, sa inte ens grattis. Men det är ju inte det jag vill ha. Jag vill inte ha en helhet för en dag. Så jag tänkte att jag skulle strunta i det där. Helt. Jag vill ha kul!
Jag firade med min älskling istället. För jag vill också kunna känna att jag ändå föddes den där novemberdagen för 22 år sedan. Jag älskar att fira de jag älskar, och det är skönt att jag har honom som gör detsamma för mig.
Jag tror vi slutade fira när jag var runt 11, så det blir alltid lika jobbigt när någon frågar om vad man fått i present, om man blev väckt med födelsedagsmys och jag vet inte vad. Det är på riktigt asjobbigt. Jag vet verkligen aldrig vad jag ska svara och det brukar bli ett "ehm...vi är inte riktigt så..." medan jag kollar bort på något annat eller ner på golvet. Egentligen vänder jag inte blicken någonstans, jag kollar på ingentinget.
Okej, så nej. Vi firar väl inte sådär. Jo, man kan bli lite ledsen, men sen så är det inte en så big deal.
Vi är ganska splittrade och jag ser inte riktigt någon vettig anledning till det faktiskt. Min bror, jag har bara en, sa inte ens grattis. Men det är ju inte det jag vill ha. Jag vill inte ha en helhet för en dag. Så jag tänkte att jag skulle strunta i det där. Helt. Jag vill ha kul!
Jag firade med min älskling istället. För jag vill också kunna känna att jag ändå föddes den där novemberdagen för 22 år sedan. Jag älskar att fira de jag älskar, och det är skönt att jag har honom som gör detsamma för mig.
Vi gick på The Used- signeringen på gamla goda Bengans. En sådan besvikelse man fick av ens barndomshjältar! För det första var dom sena, för det andra dryga och för det tredje: nej.
Jag var livrädd och dom såg hotfulla ut. Hahaha!
Så det var det. Tur är väl att musiken är bra i alla fall.
Vi åkte vidare hem till honom och jag fick öppna mina presenter. Jag älskade dem. Bara den lilla texten på paketet gjorde mig till världens lyckligaste och jag ska spara den föralltid.
Jag fick tusen pussar och kramar, och vi gick runt och bara var lyckliga.
Det är så jag vill finnas.
Hans mamma lagade jättegoda panbiffar.
Vi kollade på Anger Management och åt av chokladen han fick när han fyllde år.
Och vi hade det otroligt mysigt.
Någon gång i veckan ska vi ut på middag med min mamma och fira lite till! Det är en grej jag och min mor alltid gör, och nu tar jag med mig min Viktor.
Jag älskar honom. Han är den finaste människan jag vet.
Avtryck
Trackback
