Nej, jag har inte kommit över det än.
Paniken alltså. Om nåt så har den snarare växt sig större och större som en återkommande kvällsångest. Tänker inte alls på det när jag är i skolan för då koncentrerar jag mig så mycket på annat.
Ska kolla upp när skulptursalen är ledig imorgon så kan jag jobba i skolan lite också.
Men varför i hela friden jagar jag upp mig så jäkla mycket? Visserligen är det det enda jag vill ha just nu, och jag har velat det så länge, men nu blir det bara tvärstopp som om någon limmat fast mig.
Nu har jag även flyttat mitt piano till vardagsrummet för tillfället för att jag ska kunna ha ett arbetsbord i mitt pyttelilla rum. Det ser för jävligt ut, men jag får fixa det imorgon.
Så hur och varför blir det så fel?!? Jag vet att jag kan. Sluta dumma dig Rosie. Sluta flumma. Sluta få panik och tänk på nuet, gör en sak i taget.
En sak i taget.
Rage.
P.S
Om jag börjar drömma mardrömmar om Konstfacksmonster måste jag söka hjälp.
D.S
Perfekta porträttet av mig just nu. Dock inte blond, men men.
Avtryck
Trackback
