Första december, 2011.

Det märks att jag knappt varit hemma när man går in i mitt rum.
Inget är i ordning och det svävar nån typ av morgonstress över allt. Jag brukar låta det jag stökat fram ligga tills jag kommer hem och fixar allt, för jag måste göra det, annars kommer jag aldrig kunna koncentrera mig helt på andra saker. Det går bara inte, vilket ingen riktigt fattat. Har alltid städat först innan jag gjort mina läxor, helt stört. Kan jag inte bara vara normal på den fronten. Skulle spara så mycket tid.
Kom hem 22.40 idag. Vi börjar 09.00. Mina fingrar är helt uttorkade av att ha jobbat så mycket med lera, men det är så värt. Är helt kär och jag vill göra allt så jävla perfekt som det går. För det är så coolt när man fixar det. Det är helt sjukt häftigt.
Men det är ensamt. Som fan. Man sitter ju där helt själv i flera timmar när alla andra åkt hem. Jag hatar stunden då man inser det. Men jag är glad för det är så kul.
En man kom förbi senare med sin fru tror jag. Han hade gjort en massa saker i betong under en helgkurs med sin son. Tyckte om honom. Han gick omkring och var jätteinspirerad, vilket är underbart fint.
Jag älskar när man kan se hur någon har en passion. Det syns och känns på vissa, då är det mer på riktigt än hos andra tror jag. Det ska liksom glöda igenom en som ett ljus.

Avtryck

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0