St. Görans Sjukhus

Jag är glad över att jag har Viktor. För jag tror inte riktigt att jag har någon annan än honom och min bästa vän (som just nu ändå befinner sig i Frankrike).
I fredags opererades min mamma och han satt där med mig hela dagen, på tom mage. Vi visste inte riktigt när vi kunde åka hem och hur lång tid det tog att vakna upp efteråt plus all vila. Så vi satt där i all ovisshet och när vi väl åkt hem för att äta ringde telefonen och då skulle vi tillbaka för att hämta upp henne.
Vid fyra-halv fem ungefär så åt vi en massa. Vi sov sent och så vaknade vi innan klockan sex, så efter maten somnade vi båda direkt.
Vi vaknade upp och kollade på Glee sen.
Det var inte en rolig dag. Den var seg och jobbig. Men det blev okej för att jag ändå hade honom.


Avtryck

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0