Vilse.
Det låter, men ändå inte. Det är så tyst det kan bli. Fysiskt.
Som att nöta tills det känns rätt. Men även när det inte känns rätt så är det det.
Man dunkar huvudet mot väggen. Psykiskt.
Det jag hör nu, hör bara jag.
Och att gå vilse, är att gå rätt väg trots allt.
Avtryck
Trackback
