Livet i en soffa.

Det drar hemma hos mig, speciellt där jag ska sova, av någon anledning. Sitter någon och blåser på mig, eller?
I alla fall.
Jag är trött på de båda sätten man kan vara trött på.
Jag skulle vilja flytta, men det skulle vara så tomt helt ensam. Samtidigt ganska skönt.
Får nog vänta ett tag till dock, för det går liksom. Det är inte som om man bara kan dra hur som helst. Vad är viktigast, att man flyttar hemifrån eller pappa. Det är ingen tvekan om vad som är nummer ett. Pengar till lägenhet kan jag lika gärna använda för räkningarna här.
Hoppas jag hittar ett jobb snart. Jag behöver åka till Göteborg för en grej också, men scheisse för biljetter. Funderar nästan på om man kan planka dit eller något, men om det inte fungerar så är det kört.

Och nu är hon så arg på mig. Inget spelar roll. Jag har gjort allt, alltid varit bland de bästa i skolan, fixat till allting, aldrig bråkat, gjort de jag måste och inte måste och allt som kan tänkas.
Jag typ orkar inte bara. Jag måste göra mina inlämningar, chansen att man kommer in är redan tillräckligt minimal så jag vet att jag kommer faila, men man kan liksom ändå försöka. Vilket hon inte fattar och helt plötsligt börjar grälet om vad egentligen? Jag vill göra klart allt, men för det första kanske jag måste få lov att börja...helst utan kommentaren "Men vad ska du göra som är så himla viktigt". Va...?
Jag önskar nästan att jag var Kim istället, men jag vill inte vara honom.

Avtryck

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0