Cody.

Ska jag tolka hur jag såg på livet som 20 när jag var mindre, så blir det såhär: Om man inte vet vad man ska göra av sitt liv vid det laget och inte har en fast punkt någonstans så är det slut.
Men Viva la Vida på det.
Ångestattacker kan ta sig. Ta mig.
Jag skriver ut skiten på papper, eller ritar bort det. Springer bort allt.
Inte för att det försvinner, men jag måste ju göra något.
Har lyssnat ohälsosamt och stört mycket på Cody av Mogwai.
Det känns som en varmkall filt om en.
Rose ser på pianot. Rose skriver ut. Hon tänkte göra sina läxor,
- men någonting sa stopp.
Hon tänkte jobba med inlämningsuppgifterna för Konstfack,
- men någonting sa stopp.
Klart hon ser att tiden rinner ut, överallt.
Helt plötsligt har veckan gått. Jag minns nästan bara fredag och lite av måndagen, när jag åkte buss och sprang till tåget. Fredagen, för att det var fint och gav mig blåmärken och för att Zack har fina ögon. För att jag drack kaffe med Mich.
Lördag. Jo lite av det också. För då sa jag det där till den där som jag verkligen behövde säga.
Men de andra dagarna då?
Skrev en låt idag. Den är helt okej.

Avtryck

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0