For a pessimist I'm pretty optimistic.
Fattar inte grejen med att man ska låta folk komma nära in på en. Varför ska man det? 99% av dem man lär känna kommer ändå inte vara där på riktigt. So fuck that shit.
Jag vet, hej pessimist. Men alltså ibland så slår det en bara och man tänker...ja, vad tänker man? Inte så mycket egentligen. Det är väl mer en känsla som kommer över en.
Jag avskyr det här något enormt, dels för att jag är inte skriker ut allt utan låter det implodera i en, och dels för att det helt enkelt suger.
Avtryck
Trackback
