I guess I'll just go with the flow and see where I end up.

Hahahaaa, håller på att skriva om allt som hände  under 30STM xD Inte klar än...fan vad mycket det var. En sak är att jag önskar att Icca var 18...för det där med party var så sjukt jävla lockande så det inte var sant. Ofta man får den chansen!? Så fail xD
MEN IAF!
Nu ska jag bli djup och konstig och fundera en massa kring hur saker ligger till.
Det känns verkligen som om jag bara faller tillbaka. Eller vänta, känns? Jag gör det också. Jag faller tillbaka till mig som 16-åring, som lämnar en massa med storm och snubblar över annat. Eller inte riktigt, men jag finner att jag är tillbaka i samma hjärta, det som inte är mitt alltså, utan någon annans. Självklart säger jag inte vems fucking hjärta det är och varför och vad och hur och allt det där. Jag vet inte om det angår just dig ändå. Skrik till annars.
Men liksom...det här är så dåligt! Jag är ju den där som inte faller, den som kastar blickar över axeln med saknad i ögonen med som vet att det där som finns där...det är borta. Och att jag måste fortsätta nå mina drömmar.
Men tänk om det faktiskt är så att det här som jag tänker på nu inte är borta. Att det aldrig vart slut, trots allt. Att jag bara trodde att det var det, men samtidigt så gjorde jag aldrig det. Jag visste djupt i mitt hjärta att när jag såg dig gå så sa du inte farväl, utan det var mer som ett "vi ses..."
När vet jag inte, men ändå kände jag att det skulle komma nån fucking dag, som en örfil, och bara slå till en. Och det gjorde det. Fy fan vilket slag det var. Bara sådär. Och sen kom alla pusselbitar regnandes över mig och jag visste inte vad jag skulle ta mig till riktigt. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra. Men vem sa att jag behöver veta det ändå? Jag tror inte riktigt att jag vill veta. Och jag är en sån konstig människa så att jag tror på ödet och allt det där flummet. Så jag tror att det kommer ordna sig. Jag litar på att det kommer att göra det för det känns som om det är det rätta. Att alla dessa pusselbitar ens överhuvudtaget existerar är otroligt. Sånt här händer ju bara inte. Det här är fan inte nån Hollywood-film utan mitt liv som vi pratar om. Och sånt här...det går bara inte, men nu gör det det ändå? Knasigt va. Fattar själv nada av det hela. I guess I'll just go with the flow and see where I end up.
xoxo

Avtryck

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0